Hösten och hostan

I guldskimrande haremsmjukis med paljetter blev hon igår hämtad av mormor och morfar. (byxa, top och strumpor Pomp De Lux)

Idag kom hösten på riktigt. Likaså hostan. Sådär torr och hård ni vet. På min dotter. Hon som åkte till mormor och morfar igår för att leka med dom hela helgen och så kom den eländiga hostan och febern idag.

Är man sjuk vill man såklart vara hemma, vem vill inte det. "Mamma, jag längtade efter pappa och dig när jag var sjuk", sa min dotter när hon kom hem. Gumman, såklart du ska komma hem när du är sjuk. Så med expressleverans kom min lilla tjej hem lagom till läggdags ikväll.

Borta bra men hemma häst.

Största kanelbullarna

Fiket med största kanelbullarna.

Att det är kanelbullens dag idag har väl knappt undgått någon. I alla fall inte om man kikat på Instagram, där har vi skådat nybakade bullar hela dagen. Hemma hos oss blev det inget bakat tyvärr och eftersom Valter inte kollar Instagram tog jag med honom till ett fik istället. Visserligen bjöd min mamma på bullar redan på förmiddagen, då Lilly blev hämtad över helgen av mormor och morfar. Men för att tydliggöra för Valter att det verkligen var kanelbullens dag gick vi till fiket med de största kanelbullarna. På väggen i alla fall.

Först en promenad. Sen en bulle.

 "Det är inte jag som klottrat, jag lovar, jag fick bara spring i benen av bullen."

Visst är de lite syskonlika ibland. Här kan ni se bilder på Lilly i samma väst. 

(Tröja I dig Denim, jeans  I Dig Denim, skor Bobux, väst Polarn o Pyret, mössa Polarn o Pyret)

Frost och ull

Jo han har stått på näsan, två gånger. Två dagar i rad. Men den är nästan läkt nu. (Tröja I dig Denim, Amarillo offwhite)

Dagens glada upptäckt för min sjutton månaders kille var frosten i gräset och kylan i sig gjorde att Valter kunde inviga sin nya ulltröja. En annan upptäckte var att kunna gå ned för en liten trapp själv. Sådär tre-fyra steg. Men ändå. Sen fick Valter följa med till mitt jobb en stund där herrans många trappsteg lockade men därefter fick det vara färdigövat för idag. Inga fler röda näsor på ett tag tack. Även om dessa märken blev på plan mark.

Och även om produktbilden av ulltröjan satt på en tjej tyckte jag att den lika bra passar en kille.  Helt underbar hösttröja från I dig denim. Dagens mys. (Ni har väl inte missat de otroliga priserna på dessa kläder på Jollyroom.se? Länk i tidigare inlägg)

Spring i benen med superhärliga jeansen, också från I dig Denim. Alabama black. 

Att upptäcka frost på gräset.

Inte bara frosten var intressant, även våra ovårdade gräskanter.

Några trappsteg alldeles själv. Så försiktigt. 

Borsta med bambu

Plastbanta i badrummet. 

Min barn har fått tandborstar i bambu istället för plast. Visst ser man att Valter gillar den. Tandborsten i bambu. Jag gillar tankarna om att plastbanta vårt hem. Någon skrev att de aldrig skulle kunna ha en sådan här tandborste på grund av att de inte ens kan se när deras barn har en glasspinne i munnen. Ja, man kan ju kanske förstå Valters frisyr är som den är. Håret reser sig.


Tandborsten i bambu hittar ni hos Lapland Eco Store. Och där står det såhär om tandborsten.

"En riktigt fin eko tandborste för barn, tillverkad i bambu. Tandborsten är miljövänlig, naturlig, plastfri, BPA-fri, giftfri, återvinningsbar och 100% nedbrytbar! Tandborsten har ett mjukt och lent skaft samt en mjuk borst av bambukolsfibrer som effektivt borstar munnen ren samtidigt som den är skonsam mot tandköttet. En tandborste i bambu förorenar inte miljön och är ett bättre alternativ till engångstandborstar i plast.

Skaftet är tillverkat i hållbart skördad bambu och borsten är tillverkad av bambukolsfibrer (bio polymer från bambu cellulosa, helt utan plast). Bambu är en mycket förnybar resurs. Tekniskt sett är bambun ett gräs och inte ett träd, bambun är den snabbast växande plantan i världen. Bambu kräver inga bekämpningsmedel eller konstgödsel för att växa och gör den till ett starkt ekologiskt val. Bambu är lätt och starkare än trä och samtidigt naturligt fläckresistent och antibakteriell. 

Naturlig, plastfri, BPA-fri och helt giftfri. Tandborsten tillverkas pandasäkert, djurvänligt och hållbart. Bambun kommer från områden där det ej bor pandor (Zhejiang och Anjui). Inget barnarbete förekommer i fabrikerna där tandborsten tillverkas, och det krävs rättvis och skälig lön för både bambuleverantören och arbetarna i fabriken."

Sensommar hos oss

Sensommar i trädgården.

Tänk att vi skulle kunna använda sandaler och sommarlätta kläder fortfarande i september. Det hade jag inte vågat hoppas på efter den underbara sommar som varit. Man tror ju liksom att det goda snart ska ta slut. Men icke. Så vi övar fortfarande på kullerbyttor i gräset, kikar på myror, gungar eller vevar hopprep. Så länge vi kan.

Jag hoppas vipporna ska hinna växa upp på gräset innan hösten slår till.

De små liven; myrorna. 

Att öva kullerbyttor är perfekt på gräset.

Fem öre för den tanken.

On the go.

Fylld av energi.

På Bergormroten börjar man dock ana att hösten är nära.

Sommarens mest gillade

Några sommarbilder.

I brist på annat bjuder jag idag på sommarens mest gillade bilder på Instagram. Bland mina alltså.

Överst till vänster: Äppelstund under tyllslottet. Som min dotter kallar det.
Överst till höger: Tavlor från min dotters nya rum. Att ha något äpple i rummet var högsta önskan.
Nederst till vänster: Boxar i dotterns nya rum.
Nederst till höger: Syskon i kyrkgången på konfirmation. (Bilden tagen av min brorsdotter).

Idag men inte idag

Sommarlov och tre timmar i lekparken. 

(Lilly; mössa Villervalla, klänning Tumble N Dry, leggings Name It, skor Adidas. Valter; mössa Intersport, body Lindex, byxor Zara, sandaler Kavat.)

Som vanligt är inte bilderna från idag. Men de har en sverigemössa precis som bilderna från igår. Ja, helt osammanhängande. Eller sammanhängande. Det enda som stämmer med dagen idag är att vi varit i lekparken. Tre timmar. Oj vad Lilly cyklade och cyklade. Till lekparken, på skatebordplanen, till nästa lekpark och sedan hem. Små ben var trötta efter denna förmiddag då vi överraskade oss själva med att vara i lekparken redan klockan nio. Det är väl såhär det kommer vara att ha sommarlov. Full fart från morgon till kväll. Tänk om mamma också fick somna i soffan 18:20 efter en hektisk dag. Det skulle se ut det va. Haha.

Skolk-dag

Trehjulingen i linan. Syskongung. Syskonhäng på staketet. Glatt gung. Gammal ek. Och altanhäng.

Nä det ska inte stå skoldag, utan just skolKdag. Idag skolkade vi från förskolan. Inte precis kanske, för skolka är väl att bara utebli. Vi meddelade oss. Anledningen var bara trötthet, efter en natt med ledsna barn. Så varför stressa på morgonen när vi egentligen inte behövde. Istället åt vi frukost i lugn takt och när vi var redo gick vi på utflykt till lekparken med trehjulingen för första gången. Vi startade trippen med en liten "rulla-bakåt-olycka" hemma på garagenedfarten så för att klara promenaden band jag trehjulingen i ett snöre. Det var inte helt enkelt att styra måste jag säga; barnvagnen i ena handen och trehjuling i snöre med den andra. Men det gick.

På tal om att meddela sig. Jag var på föräldramöte på förskolan ikväll och där pratade vi om rutinen att förskolan ringer upp föräldrarna om inte föräldrarna lämnat barnen som planerat. Det är ju inte för att påtala att inte föräldrarna hört av sig utan som säkerhetsåtgärd. Tydligen hade även den förskolan, där pappan till ett barn glömt barnet i bilen en hel dag, också som rutin att ringa men tyvärr hade detta glömts bort. Tänk om detta telefonsamtal hade kommits ihåg, då hade barnet förmodligen levt idag. Säkerhetsrutiner blir allt viktigare när man hör sådant här.

En riktig tjej

Dagens tjej som skulle till sin kusin på konfirmation.

En riktig tjej. Får man skriva så... Det framgår nog snart vad jag menar. När Lilly var liten, ungefär upp till ett års ålder, klädde jag henne sällan i rysch och volang. När hon kom upp emot 1,5 år smög det sig in lite rosa och sen strax innan hon blev två, när Valter föddes, så hände nåt. Jag vet inte vad, men helt plötsligt ville jag klä Lilly i rosa och klänning hela tiden. 

När vi väntade Lilly var jag helt inställd på att det var en kille i magen (utan att veta) så kanske kan det ha påverkat mig hur jag ville klä henne. Kanske. Minns så väl när hon var 10 månader och hade chinos och en vit långärmad t-shirt med gröna ränder från Polarn o Pyret och alla kallade henne honom. Alla. Han. Killen. Pojken. Ja det är ju inte lätt att se på en tio månaders med knappt utvuxet hår om det är en kille eller tjej men grönrandigt. Är det bara för killar... Idag gick det nog inte att ta miste på att hon är en tjej. Dagen till ära, kusin Linneas konfirmation, med lockar i håret som Lilly bad själv om att få. Sen ett diadem. Volangklänning med smock och pärlor. Jeansjacka med puffärm. Silverskor. Ja, en riktigt tjej alltså.

Om ni undrar vilket halsband morsan tog ser ni det här. Det med stora grå pärlor alltså. Och Lilly lade beslag på min silvriga vintage handväska för hon tyckte den passade hennes skor. Mycket riktigt. Så jag fick leta fram en orange paljettväska istället.

Titt-ut typ

Hej och titt-ut, typ. (Mössa Frithop Åre)

Vi kikar in för att säga hej typ. Jag säger hej och Lilly säger titt-ut. Dagarna går i ett och tiden vid datorn och bloggen hinns inte riktigt med. Det känns som jag säger detta varje inlägg, eller så tänker jag det bara. Från och med nu kommer jag inte säga det mer. Bilderna är inte dagsfärska men så kommer det vara. Och ni som följer på Instagram har redan sett bilderna. Japp. Så är det.

Titt-ut på er så ses vi en annan dag igen för jag har nåt spännande att berätta. Kanske imorgon. Förhoppningsvis.

Pigg-spruta?

Piggelinmedel i vaccinationssprutan... man undrar. 

(Byxor Name It, body Desigual)

För en liten tid sedan firade vi vår ett-åring. Han fick i samband med det en ett-årskontroll på BVC också. Såklart. Allt gick finemang. Min bvc-sköterska brukar säga att han är exemplarisk när han ska mätas. Han lägger sig raklång och sträcker på ena benet allt vad han kan. Ligger still och ler lite. 77,3 cm. Klart. En vikt på drygt 9600 gram. Kolla öron, kroppen, titta efter lampa, säga Mama. Och två sprutor. Läkaren sa som de brukar: "Han kan ju bli lite slö i eftermiddag". Haha, så här så min son ut efter lunch. Slö. Vad är det, hihi. Men som vid tidigare vaccinationer fick han feber på natten, men det gick över dagen efter och det blev inget långvarigt. Det är så härligt när man har glada barn. Vissa dagar är de ju extra glada och det blir så fina minnen. Denna dagen lägger jag på minnet.

Gå gör han inte än. Inte själv. Mer än gärna när han får hålla i två händer. Två ska det vara annars så sätter han sig ned. Han älskar att gå och kan gå hur länge som helst när han får hålla i båda händerna. Han blir så lycklig att benen sprätter fram. När vi tröttnar på att gå med honom tjurar han lite och sen tar han sin lära-gå-vagn. Rally-Valter. Jo han kör nästan rally med sin lära-gå-vagn nu. Kan svänger och backar och står PÅ flaket och rycker i handtaget så han guppar. Hua. När han går på gräset på baksidan av huset går han tills han kör emot nåt, sen vänder han och grå och skrattar igen hela nästa sträcka.

Nu när värmen äntligen kommit kan man spendera även kvällarna i trädgården. En skön kväll redan för drygt en vecka sedan tog vi en kvällsrunda i trädgården i väntan på att maken skulle komma hem från jobbet. Då tog både Valter och Lilly med sig sina vagnar och spatserade på trottoaren. Och ser ni häcken, då den 2 maj, fortfarande inte grön.  Fyra dagar senare den 6 maj började den slå ut ordentligt. Idag är den alldeles grön igen. Så härligt med vårens grönska, varma (varmare) kvällar och skön utomhusvistelse.

Fullt koncentrerade båda två på sina vagnar.

(Mössor Polarn & Pyret)

Livat på kosläpp

Kosläpp i kvällssolen. 

På Stora Hallebo släpptes idag cirka 200 kor ut på bete, så kallad betessläpp eller kosläpp. De fullkomligt rusade ut ur ladugården och många kor till och med ramlade. Spänningen var stor när vi stod där och väntade, och bara folkmassan var spännande tyckte Lilly. Varken jag eller min svärmor hade sett klosläpp innan så det var faktiskt spännande för oss alla.

Frågan som Lilly ställde cirka tjugosju gånger var "Mamma, är bonden da? ". (För tillfället avslutas alla frågor med "da". Det är väl bara att gå till sig själv och lyssna, förmodligen säger vi "då" ofta. Det är otrolig vad de härmar/lär.) Hon frågade hela bilresan dit och ända tills självaste storbonden dök upp vi portarna när han släppte ut korna. Vi stod bara några meter ifrån öppningen till ladugården och mötte de stora djuren precis när de skulle gå runt hörnet för att sedan ledas ned på en gång ned till hagen.

Jösses vad stora de är alltså. Och när de ramlar sådär så gör det ju riktigt ont i en själv. Stackars kossor, de måste ju också få ont eller. Och full av mjölk i juvren kan det inte vara lätt att springa och skutta sådär. De borde plocka ut mjölken tyckte Lilly.

Väntar med spänning på vad som ska hända.

I rasande fart kom de första kossorna. Resten också förresten.

Och rusade på vägen ned till hagen. 

 Sen ville några stanna och stångas lite. Och ja, där är bonden också.

Någon ville gå tillbaka in i ladugården. Lille gullkossa.

Och då ville ju såklart Lilly stanna där också.

Sen blev det kallt och vi begav oss hemåt. Tack Stora Hallebo Werthéns för fint arrangemang. Och tack  Arla för bulla och mjöl även om vi inte kom fram bland folkmassorna. Då var det bullar som min älskling frågade tjugosju gånger efter.

Små ben på toppen

Utsiktsplatsen som är vår granne.

Första maj och solsken, dagen var som gjord för utomhusvistelse. Jag kände så för att ta årets första promenad till utsiktsplatsen nära oss. Bara drygt 1 km att gå men med en stigning på cirka 80 meter. Tanken var att min dotter skulle följa med. Tänk er en knapp treårings små ben i backar som man själv tycker är ansträngande. Jag gjorde en chansning, orkade hon inte gå är det ju bara att bära. Men det gick. Hon gjorde det. Första gången hon besökte denna plats och hon traskade och traskade med starka ben. Det var endast den sista backen som jag bar henne och detta gjorde bara gott för mina ben som behöver lite (mycket) styrketräning. Något mer som gjorde gott för min kropp var att jag glömde starta RunKeeper när vi gick ned, jag ville nämligen få höjdskillnaden mätt (vilket jag också glömde på vägen upp). Så när vi hade gått ned för den sista högsta backen kom jag på detta. DÅ satte jag dotter på armen och gick upp igen för att starta appen. Det var då vi mätte upp att höjden ligger på 225 meter över havet och vårt hus ligger på 146 m.

Små ben som traskat så gott som hela vägen upp. 

Vackert som tusan.

Vi gick balansgång och klättrade både på och under stockar.

Och självklart sjöng vi om blåsippan.

 Fynd på vägen.

Nästan nere igen.

Pusskalas i badet

Stor pussar lite. Lite pussar stor. Man ser nästan inte vem som är lite och stor längre av dom.

Häromkvällen blev det pusskalas i badet. Man smälter ju totalt när man ser sina ungar på det här viset, gulliga som tusan mot varandra. Men det är inte varje gång såklart, nu får vi se om det blir vattenkrig eller pusskalas i badet ikväll. Imorgon blir det kalas för min ett-åring, födelsedagskalas med familjen. Det stora firandet hade vi redan i helgen så nu är det vår tur att ge vår lille son några presenter.

Ett sista besök

Då. På väg till farfar, den där höstdagen när barnen besökte honom för sista gången. 

För precis ett halvår sedan miste vi vår smärtsamt saknade Anders. Barnens sista besök hos farfar var dagen efter lillebrors dop. Detta var dagen precis innan hösten slog till, innan mörkret gjorde sig påmint. Samma dag som jag tror Anders bestämde sig för att han hade kämpat tillräckligt.

Då. Sista gången som barnen var hos farfar, då gick vi med förhållandevis glada steg med tårta till sjukhemmet. Vi var glada att han fortfarande var med oss. Efter doptårtan blev det tyvärr inte många fler dagar i livet. Det sista Anders åt var en bit av Valters doptårta. Valter Anders Stig, som vår pojk döptes till. Det var som ett outtalat farväl fyllt med tårar när vi gick därifrån den dagen.

Jag önskar verkligen ingen annan människa att behöva sluta sitt liv med ett och ett halvt år av grym sjukdom. Han som var så levnadsglad och verkligen ville leva. Han som såg fram emot pension och allt han skulle göra. Alla äventyr han skulle ta barnen på. Istället blev det sexton månader utan att kunna prata. Ett antal månader utan att kunna använda högerarmen. En tid utan att kunna stödja på högerbenet. En tid utan att kunna resa sig. Och ytterligare några månader att brytas ned ännu mer. Att vara fullt medveten men instängd i sig själv. Att inte kunna säga något till någon och att knappt kunna svara ja eller nej på frågor. Tänk att inte få ventilera sina innersta tankar om livet och döden. Vilket grymt avslut.

Han som uppskattade livet. Han som verkligen levde. Han var full av liv, energi och kunskap. Han kunde alltid berätta sånt som man med fascination lyssnade till. Han hade alla svaren på frågesporter. Han hade alla orden i korsorden. Han hade förmodligen rekord i att besöka sevärdheter och fik. Han kunde alltid ta med oss till nya spännande platser, oavsett om det var för fakta, bakelse eller shopping. Han hade ett genuint intresse för livet. Allt från fåglar till kaffe och tyger. Och familj.

Familjen har ätit många croissanter och macarons när vi spatserade cirka trettio tusen steg om dagen tillsammans i Paris. Han har tagit oss till "den bästa" italienska restaurangen och till "det bästa" steakhouset i Berlin. Vi har gjort London till fots med turistkarta i handen. Vi har lagt marksten tillsammans tills handlederna svullnade. Vi har varit glada och sura tillsammans på golfbanor. Vi har tömt många gasbehållare till grillen. Vi har verkligen umgåtts. Som familj. Och vänner.

Vi har sorg, men vi lever. Jag har lärt mig att man ska leva medan man lever (även om det är lättare sagt än gjort). Något annat kan vi inte påverka. Sjukdomar finns. Livet tar slut. Men vi kan välja på vilket sätt vi vill leva. Vi kan själva välja vad vi vill fylla våra liv med.

Före/efter: Nyklippt pojke

Oklippt och nyklippt son. En dusch mellan fototillfällena.

Före och efterbilder brukar väl mestadels handla om hem och renovering, men idag handlar det om min sons frisyr. Eller "frisyr" får man väl säga för det är ju inte någon riktig frisyr än. Men det är ju i alla fall hår. Hår som funnits med sedan födseln.

Jag klippte honom förra veckan och det var första gången som saxen sattes i detta hår. En stund med hårtrimmern och en stund med sax, där emellan fick jag stoppa in nappen i munnen. Det blev inte riktigt jämt och så men det är i alla fall toppat. Jag var lite tudelad till att klippa av de söta lockarna men det är ju trots allt bra för hårväxten gissar jag. Många på Instagram och även mina föräldrar tyckte att han ser äldre ut som nyklippt. Jo jag håller nog med. Han är ju snart inte en bebis längre utan en liten kille.

Här kan ni se inlägget om första gången Lilly blev klippt av mig. Hon var 1,5 år istället för Valter som är knappt 1 år.

Före. 

Efter.

Pappa-sjuka barn

Ungarna redo att hämta pappa.

Maken/pappan i familjen var bortrest i helgen så härom kvällen skulle vi hämta honom vid stationen. Det var en stor händelse för Lilly att åka och möta pappa, hon pratade om detta hela dagen.
- "Bätta (berätta) mamma var pappa kommer från".
- "Pappa kommer med bussen från Stockholm".
- "I daaa? (idag)"
- "Ja, idag."

Och så gick det en stund och sen kom det frågor på frågor. Det var en glad tjej när vi skulle åka, glad trots att klockan var sex och tröttis-timmen för nedvarvning, pyjamas och välling infunnit sig gick det galant. I bilen på väg till stationen sa Lilly "Mamma, jag är så pappe-sjuk nu".  Hon gick och kikade i långa korridoren på stationen och frågade var pappa var. Ni skulle sett hennes lycka när hon fick syn på honom utanför bussen. Sådana här stunder är svåra att uppnå på annat sätt än med barn. Total lycka.

Dagen med stjärnglans

En dag med stjärnglans.

Så var dagen här som Lilly väntat på så länge. Torsdagen som hon skulle till frisörskan för första gången. Och dagen då hon skulle få åka buss ensam med mamma. Båda två var nog lika stora. Hon njöt. Jag njöt. Såklart man inte kan annat än göra en sådan här förmiddag när humören är på topp. Jag hade med mig Lilly med det gladaste humöret och hon satt helt stilla i frisörstolen och gjorde precis som Michaela sade. Håll ned hakan mot halsen. Blunda. Håll huvudet rakt. Lilly var så stolt efteråt för att Michaela hade berömt henne för att hon gjorde precis som hon bad om. Mamman var också stolt.

Så även om vi hade lite bråttom hem egentligen (Valter skulle till babysim) så tog vi oss tid att njuta fullt ut. Lilly älskar att sitta på fik och prata och kika på folk, så det gjorde vi. Vi gick till mysiga fiket Napoleon och satt en lång stund. Mackor och färskpressad juice unnade vi oss. Och så pratade vi. "Mamma titta, sitter det två pojkor där borta". Och så pratade vi om att pojkarna satt på höga stolar. Och om de var stora eller små pojkar. Sen såg Lilly en tavla. "Mamma titta, är det bara gubbor på den tavlan?" Ja, eller nej, en tant med kjol var det nog också. Men ändå. Och fem minuter senare var bordet närmast tavlan fyllt med gubbar. Och så fortsatte vi.

Sen skuttade vi genom parken i solskenet till bussen. Och sen fick mamman springa från busshållplatsen för att hinna hem och byta barn. Lämna in Lilly till mormor och morfar som passat Valter och istället ta med sonen och lämna Lilly hemma. Tur jag skulle bada efter den springturen.

Ovan till vänster: Lilly letar efter vantarna i fickan i väntan på bussen. Ovan till höger: Som ett ljus hos frissan. Under till vänster: Stolt tjej som är färdigklippt. Under till höger: Skuttande solstråle genom parken på väg hem.

Badkillen som missat tre gånger babysim, då är man lite skeptisk. Nöjd men lite skeptisk. Att dyka kände han inte för idag. Det nya för denna gång var nog att utforska omklädningsrummens skåp och att traska fram och tillbaka längs bänkarna.