Yoghurtmalta ala Leila

Har du risgrynsgröt över? Gör ris ala malta vettja. Har du inte testat Leilas tycker jag du ska göra det. Man gör en apelsinpuré som blandas ned i gröten tillsammans med grädde, matyoghurt och vaniljstång. Mums vad gott det blev. Vi kompletterade dessutom med små bitar av apelsin, tycker det blir gott med tuggbitar i som är lite större än grynen liksom. Och till detta en hallonsås. Här kommer receptet som ni också hittar på recept.nu (här).

2 liter hemkokt risgrynsgröt
5 dl vispgrädde
3 dl matyoghurt
1 st vaniljstång
0,5 sats apelsinpuré

Apelsinpuré
0,5 st apelsin med skal
3 dl florsocker

Ingefärsrörda hallon
500 gr frysta hallon
1 tsk ingefära
1 kruka färsk myntak

1. Vispa grädde med skrapad vaniljstång.

2. Skär apelsinen med skalet på i bitar.

3. Mixa apelsin (med skal) och florsocker i mixer med knivblad till en slät puré.

4. Blanda gröt med matyoghurt och sedan med grädde, smaksätt med apelsinpurén.

5. Rör samman lätt tinade hallon, socker och ingefära.

6. Toppa yoghurtmaltan med rörda hallon och garnera med färsk mynta.

 

Julkortsgranen 2012

Lillys egen julgran.

Jag gillar verkligen att få julkort. Det är så kul att öppna de fina kuverten, det ena finare än det andra med söta klistermärke och prydliga handstilar. Likaså innehållet, julkorten. Fina ändamål med kort från exv Cancerfonden eller härliga bilderna på barn. Lilly gillar verkligen när barnfamiljer skickar bilder på sina barn. Om det är någon hon inte känner vill hon veta vad de heter, sedan frågar hon om och om igen tills hon lärt sig.

I år fick hon en egen julkortsgran på platsen där adventskalendern hängt. Istället för att korten bara ska ligga i en hög där de inte syns. När sista paketet togs ned på självaste julafton fanns ändå en spik kvar. Så istället hängde vi en plåtstjärna i toppen och tejpade en gran där under. En julkortsgran. Nu går Lilly till sin alldeles egna gran med julkort som hon fått och julkort på barn. Hon pekar och upprepar vad de heter. Maja, Clara, Oscar, Ella, Gustav, Henry, Elsa, Edvin, Isabella, Lucas, Jacob, Alicia, Tage, Elsa, William, Alexander, Annie. Om hon glömmer ropar hon: "Mamma, heter pojken?"

Vi använde oss först av washi-tejp men den granen rasade ned på julaftons natt. Så på juldagen tejpade vi upp den igen och då med Ikeas paket-tejp. Vi har målade väggar i köket och jag gissar att det var målarfärgen som gjorde att washi-tejpen inte fäste. Jag hoppas nu att det inte hinner bli  fettfläckar innan vi tar ned den.

Första vardagen

Börjar redan tänka på att slänga ut granen.

Första vardagen efter helgen och det känns redan som julen är över på ett sätt. Granen börjar barra och snön smälter. Lika trist båda två. Fortfarande har jag hopp om mer snö men granen har snart gjort sitt. Efter helgen, sen så. Tror jag. När slänger ni ut granen?

På ett sätt är det mysigt att ha den kvar för belysningens skull men jag ogillar verkligen när den barrar. Att Valter gärna ställer sig i gå-stolen vid granen och drar i de nedersta snöflingorna gör ju inte att den barrar mindre. Det kanske är därför den faktiskt fäller barr. Till och med Lilly ville plocka fram dammsugaren och dammsuga under granen igår. Sött att hon ser sånt. Min tjej.

Idag har vi inte gjort mycket. Tagit igen lite mystid med varann, barnen och jag. Valter har fått feber igen och sovit lite extra. Femte förkylningen inom två månader. Under den tiden har jag varit sjuk i tre veckor, maken i 2-3 veckor och förra veckan fick Lilly också en släng av 39,5. Sjukt. Ordagrant. Men nu är det snart nytt år och nya krafter. Vi passade faktiskt på att gå ut en sväng medan solen sken i eftermiddag. Det gav oss lite kraft i stunden. Friskt och kallt, gott för febriga Valter som somnade gott i vagnen. Lilly ropade till mig efter mellanmålet idag "Titta mamma titta, jättesoligt". Såklart vi var tvugna att insupa lite sol. Då gav vi de torra vörtskivorna till änderna.

GOD JUL

Julkortsgranen tejpade vi upp på förmiddagen när väggen blev tom efter att sista paketet i adventskalendern öppnats. Efter Kalle Anka tände vi Röshultseldstaden så att tomten skulle hitta till oss.

GOD JUL i stugorna. Hoppas ni har en mysig julafton med allt vad det innebär; god mat, fin musik, kanske tomte, kanske julklappar, förmodligen snö, värmande julsnaps, smaskigt godis.Vi sitter i soffan och pustar ut efter dagen. En dag med vit vacker nysnö, med sprakande eld så att tomten skulle hitta till oss, med hemmagrillade revben, skinka, köttbullar, med många paket till barnen och en dag med stor saknad.
 
Hoppas ni har en lugn afton. God jul.

Dymo och tejp

Dymo och tejp är årets julklappstema.

Årets julklappstema blev dymo och tejp. Utvändigt alltså. Tejp är väl inget nytt påfund precis men att tejpa som en galning på paketen brukar man väl egentligen försöka undvika. Men inte i år. I år tejpar många hej vilt. Likaså jag. Runt runt. Kors och tvärs.

Inte ska det heller klippas rakt och fint utan gärna rivas lite snett. Ni har väl inte missat Granits svarta papperstejp. Underbar. Jag tycker det ser sådär "prydligt slarvigt" ut. Ni vet sådär lagom slarvigt utan att se för slarvigt ut, fint slarvigt, om det är möjligt. Och smidigt är det att slippa klippa för varje tejpremsa, särskilt som man gärna använder ganska många.


Tejp tillsammans med dymo är temat på mina julklappar i år. Klick, klick, klick, och vad här har präglats remsor. Fästa på adresslappar, fästa på tejpen, fästa direkt på pappret. Var som.

Nu är det väl egentligen lite sent med julklappsinspiration. Men kanske finns det någon där ute som fortfarande slår in paket. Eller är ni färdiga? Och det kommer ju en jul till. Och innan dess slår väl de flesta in någon annan typ av paket. För visst är det något särskilt att få ett heminslaget paket och slippa kedjornas kartonger.

Revben och köttbullar

Dan före dan före dan.

Såhär dan före dan före dopparedagen har vi gjort det sista som går att förbereda inför julafton. Eller ja, bland det sista. Det är säkert något som behövs kompletteras med i matväg imorgon och lite snabbstädning står också på schemat imorgon. Men i matlagning. Vi har lagt revbenen i marinad och vi har gjort köttbullar. Växelvis med att bygga med Lego, ritat snögubbar  och klippt i papper och snöre. Växelvis ja, för det är ju så det blir när man har barn som vill leka. Vår dotter gillar dock att vara med i köket. Eller älskar kanske jag ska säga. Det går knappast en dag utan att hon vill vara med och laga middag. Dela och smaka. Likaså idag fick maken hjälp med att pensla marianden på revbenen. Eller måla som Lilly säger. Olala vad marinaden luktade gott förresten. A'la Morberg. Receptet hittar ni här.

Köttbullarna gjorde vi i ugnen. Ett hett tips måste jag säga som spar mycket tid och de blir dessutom rundare än i stekpannan. I alla fall mina som får platta sidor när jag steker dom i stekpannan. Så ska ni göra många köttbullar, skicka in dom i ugnen. Det spar ju inte bara stektid, man kan ju dessutom diska och snygga i köket samtidigt som köttbullarna blir klara.

Jul i vårt hus

Pyntet växer fram.

Nu är det inte ens en vecka kvar till julafton. Visst går december månad alldeles för fort? Egentligen tycker jag att första till tredje advent är det allra bästa tiden med hela "julen". Det är då man kan njuta och pyssla i lugn och ro. Sen kommer stressen och det mysiga får en tendens att bli måsten. Jag tror man är förberedd med det blir alltid stressigt mot slutet ändå.

Här är åtminstone skinkan klar och granen inne och klädd och lite julpynt är på plats. Men det återstår både att göra köttbullar, revben och omelett. För visst måste det vara hemgjorda köttbullar. Jo det tycker jag. Men i år blir inte sillen hemgjord och inte brödet hembakat. Julgodiset har jag helt glömt bort kom jag på nu i skrivande stund. Imorgon står julstädning på schemat och sen lite mer julpyntande. Några paket till ska inhandlas och några paket ska slås in. Och så de där julkorten ja. De kommer alltid iväg i sista minut. Julfrimärken är inget för mig.

Hur ligger ni till med julstöket?

Tärnan på pulkan

Dagarna går mot jul, tänk att det är tredje advent i helgen. Visst är det fantastiskt fint med snön vi har. I veckan har det varit pulkorna som varit färdmedel till förskolan. På luciadagen var det en liten tärna på pulkan. Ha en fin dag!

Ferm Living i barnrummen

Kanske blir flickerummet i dessa toner. (Bild lånad från http://blog.ferm-living.com/)

Jag funderar över hur de nya barnrummen ska se ut. Lilly ska få ett nytt tjejrum och Valter ska ta över Lillys nuvarande rum som ska göras lite grabbigare. Lilly har egentligen haft ett ganska könsneutralt rum men jag vill ändå förändra lite; byta de röda detaljerna till någon annan färg bl.a. Jag vill ju att det liksom ska bli Valters rum, inte bara något han får ta efter. Så är det ju för oss vuxna också; när man flyttar vill man sätta sin prägel på boendet genom bland annat färg och tapeter.

Jag har fastnat för Ferm Livings härliga toner. Kanske kommer Lillys rum får vara i lite dämpade toner som ovan. Vitt, grått, grönt och rosa. Utbudet hos Ferm Living är ganska stort. Trevlig men svårt. 

Sova i stor säng

Lillys nya säng, provisoriskt i sitt gamla rum i väntan på det nya. Sängen heter Troll Philipa och är en juniorsäng. Vi köpte den på Jollyroom.se

Här flyttar vi runt på sängar, mellan rum och mellan barn. Valter har äntligen fått ta över Lillys spjälsäng. Han har knappt kunnat sträcka ut sig raklång i sin moseskorg de sista veckorna. Men nu kan han ligga raklång igen. Vänder och vrider på sig gör han också. Inspekterar sin nya säng för fullt. I sitt nya rum. Det rummet som idag är kontor och som ska bli Lillys nya rum. Men i väntan på att det renoverats så Lilly kan flytta in får Valter bo provisoriskt där. Sen ska Lillys nuvarnande rum bli Valters. Jo vi flyttar som sagt runt både sängar och mellan rummen.

I natt sov Valter första natten i eget rum och det gick riktigt bra. Visst vaknar han ibland och särskilt när förkylning stökar dessutom. Men vi slipper störa hans sömn när vi går och lägger oss. Och vi slipper vakna av minsta ljud från honom. 

Lilly sover också bra i sin säng. Idag på lunchvilan kom hon dock på att man kan smyga upp och kika ut genom dörren...

Ett till tjugofyra

Ett till tjugofyra med Mr Fågel.

Så har den första adventskalendern i denna familj hängts på väggen. Ett till tjugofyra och jag höll på att ge upp häromkvällen när jag slog in alla paket. Att jag inte tänkte på att köpa presentpåsar/presentaskar istället. Korten som pryder paketen är från Mr Fågel.

Dagen har varit nästan lite för bra. Jag hoppas inte Lilly tror varje dag ska vara som denna i livet. Idag har hon både fått adventspresent från farmor, mormors-present i julstrumpan och hennes egna adventskalender dessutom.

Vi är inne i en period där påklädning kan vara väldigt påfrestande både för liten och stor. Det behövs ofta ett gigantiskt tålamod och ofta faller många tårar på liten. Så. Nu har jag tänkt att denna adventskalender ska vara mitt lockbete för att underlätta hemgång och påklädning på förskolan. Ska bli spännande att se om det fungerar.  Vi hittade ett sätt att locka med tandborstning och pyjamas på kvällarna, efter det får hon nämligen ta fram nappen. Det fungerar fantastiskt, så jag har hopp även nu.

I köket hänger den. Perfekt tillsammans med intag av mellanmål.

Första adventssamlingen

Lilly ansluter till kompisarna innan framträdandet börjar.

Såhär inför första advent hade Lillys förskola adventssamling för småttningarna. Många på förskolan har även äldre syskon och för att firandet inte ska krocka har se mindre avdelningarna adventssamling istället för luciafirande som de större har. Som jag har längtat efter att få se detta. Det var nog en lika stor upplevelse för mig som förälder som det var för Lilly att vara med. Man sitter ju bara och ler åt sina småttingar när man ser dom sjunga med i sången och göra små söta rörelser med händerna och armarna.

På förskolan har de även till vardags lådor med innehåll när de har samling och sjunger och berättar sagor. Lådor med passande innehåll. Idag passade lådorna än mer ypperligt, för idag var de inslagna som julklappar. Med lock och innehåll. I första paketet var det en kavel och några uppstoppade tygpepparkakor som delades ut till barnen. Sen klämde de i på Sockerbagaren. Vi föräldrar var nog faktiskt mer nyfikna på paketen än vad barnen var, för de är så vana vid sina lådor med dess innehåll. Lådorna kan verkligen engagera de små.

Hemstickade vintervästar

Väst, pannband och handledsvärmare i mörkrött tweedgarn med grå lurvkanter. 

Till adventsfikat eller kanske på skridskobanan. Dessa båda hemstickade set om väst, hårband/pannband och handlesvärmare har min mor stickat. Visst är de bedårande söta.

Före/efter: middagskaos i köket

I mitt kök; klockan 17 och klockan 19.

Det är sällan jag visar stök. Men idag var det sånt kaos så jag kunde inte låta bli att ta en bild. Och jag kunde inte heller låta bli att dela med mig av den även om jag egentligen inte är någon förespråkare för att visa stök. Om det är något man kan vara säker på att andra har så är det just vardagsstök. Mer eller mindre. Oftare eller mer sällan. Men det finns. Stök finner jag själv inte särskilt inspirerande att läsa om liksom och därför är det heller inget jag gillar att dela med mig av. För jag förstår inte att det skulle vara inspirerande för någon. Kanske en tröstan möjligen i att det Finns. Men det vet vi ju redan liksom. Hur som helst, idag bjuder jag er på mitt kökskaos.

Klockan var halv fem och läget kändes under kontroll. Valter hade precis ätit gröt, så jag visste att han inte var hungrig. Men även om bebisar är mätta han de ju vara ledsna. Och idag ville lillebror ha lite närhet. Inte sitta i matstolen, inte sitta i gåstolen, inte ligga på golvet, inte sitta i bumbostolen. Han ville sitta på min arm.

Lilly var jättehungrig sa hon. Mamma jag är "hungrig hungrig" och så fnissade hon. Hon hjälpte till att skölja grönsaker, att dela zucchini (chichini som hon säger) och dela paprika. Sen började hon tröttna. Jag skulle rosta grönsakerna och sen göra en sås på tomater och kikärter. Dela tomater, hacka lök, pressa vitlök, strimla soltorkade tomater. Där vid de soltorkade tomaterna hade Valter testat alla tänkbara "sittstationer" och protesterade till fler. Hur delar man soltorkade tomater med en bebis på armen. Jo, men en sax i grytan. Skölja kikärter. Låta Lilly smaka. I med tomatpuré, vatten, honung mm. Och koka färsk ravioli. Nu var Lilly hungrig. Hon fick maten utan att jag hade mixat tomatgojjset till en slät sås. Sen kom maken. Räddningen. Bild på maten kan ni se bland de rullande IG-bilderna.

Typ två timmar senare när vi ätit i skift, gett barnen välling och gjort dom redo för natten och nattat dom, då blev det ordning i köket igen.

Pynt i håret

Pynt i håret.

Det är inte alla dagar som jag får sätta något i Lillys hår. Men idag fick pappa pynta håret. Med en gummisnodd. Det fina diademet hade hon för några dagar sedan på dagis. Det var många barn som tyckte de var fint och ville titta på det. Så när jag hämtade det sade fröken lite försiktigt "här kommer tyvärr diademet i fyra delar". Det hade varit helt i ungefär en halvtimma. Sånt får man räkna med på förskolan. Eller hur.  Men fint var det. En stund.

Julstrumporna framme

Julstrumpor i vårt hus.

Julen börjar smyga sig in även hos oss. Nu hänger julstrumporna på barnens dörrar. Min mamma hade stickat så himla fina strumpor till Lilly och Valter. Lilly tyckte dock de var lite stora. Och lite tokig tycke hon nog att jag var när jag tog på mig dom. En röd och en grå. Busigt.

Tänk, snart är det den första december. Och strumporna får fyllas med paket. Mormor har då tänkt på allt.

Spika mönster

Spika mönster från JaBaDaBaDo.

Julen närmar sig och ännu närmre i tiden ligger julklappsinköpen. Här får ni mitt bästa tips i kategorin "leksaker". Ett pyssel som heter spika mönster. Det består av en korkmatta, en hammare, nitar och en massa delar i olika former med olika färg. Av detta spikar man mönster. Rekommendationerna på förpackningen är från 3 år men min dotter har detta på förskolan och hon gillar det massor. Hon är drygt två år så jag lämnar henne såklart inte själv med detta. Det gör de heller inte på förskolan såklart. (Lika bra att skriva detta så ingen undrar.) Första gången jag såg henne med detta på förskolan tänkte jag att det där måste väl vara alldeles för svårt. Och farligt. Men hon är så försiktig med de små nitarna. Är noga med att inte hamra sig på tummen. Sitter med full koncentration. Inte kan det väl vara fel då.

 Spika spika liten nit.

Instagram på bloggen

Man kan knappt tro det men vi finns här fast vi syns inte så ofta nu för tiden. För att ni inte ska tro att vi sitter och rullar tummarna har jag gjort så att ni kan kika på bilderna från Instagram här på bloggen. De rullar i ett bildspel i högerkanten. Gillar ni det?

Varje gång en sida på bloggen laddas om startar bildspelet om från början. Instagram-bilderna visas med den nyaste bilden först och sedan rullar det bakåt i tiden. Om ni klickar på någon av bilderna kan ni också läsa texten till den. Om ni följer oss där får ni hänga med på ett hörn i vår vardag. Ett bevis på det kommer här.

Det bjuds på små skymtar från vårt hem.

 Det bjuds på små bilder av mina barn och mig i vår vardag.

 Vi bjuder på bilder från lek i vår vardag.

Det bjuds på fika, mat och matlagning.

Mysig dag och mysig fleece igen

Mysfleece och mysdag.

Det har varit några tunga inlägg det sista. Idag blir det något lätt och ytligt. En bomullslätt mysig fleecejacka. Kanske något med lite tyngd ändå, av välbehag. För idag har varit en sån där dag ni vet då det känns som allt går som det ska. Nästa allt. Inte så att jag förväntar mig sådana här dagar varje dag men när de inträffar mår man lite extra gott. En mysig dag helt enkelt. (Vill du läsa hela inlägget, klicka på länken "Läs mer".)

Livet är stort

Småttingarna som bär livet vidare. 

 

Min kärleken till de här två små liven är stor. Det finns inga gränser för hur man känner för sina barn och det går inte att beskriva. Det finns inte ord. Ungefär som att man omöjligen kan beskriva hur det är att genomgå en förlossning för någon som inte själv upplevt det. Det går knappt ens att förklara sin upplevelse för en kvinna som har genomgått en förlossning och det går än mindre att förklara för maken som bara varit med och sett. Hur man än försöker förklara så är allas upplevelse olika. Det finns liksom ingen vits med att försöka ge sig in på att förklara. Och varför. Varför jämföra. Varför ens berätta. Det finns ändå inte ord. Det är ändå inte förrän med egen erfarenheten man kan förstå. Inte jag i alla fall. Jag trodde aldrig kärleken kunde kännas såhär. Livet är fantastiskt. Men livet är också grymt.

Livet är sorgligt när det slutar alldeles för tidigt för en farfar. Det finns inte ord. Det finns inga gränser för hur tragiskt det är att barnens farfar inte fick följa sina barnbarn längre i livet än såhär. Han som såg fram emot pension om några år och att tillbringa massor av tid med barnbarn. Ett och ett halvt år av sjukdom och det finns inte ett endaste ord i världen som kan beskriva hur grymt det var. Det finns inte ord.

Idag tar vi ett sista farväl, jag av svärfar och maken av sin far. Lillys handavtryck i gips, som farfar vilade sin hand emot den sista tiden, följer med i kistan. Likaså bilderna på Valters dopinbjudan som satt i ögonhöjd så farfar kunde vila ögonen på den följer med på vägen efter livet.

Det är tungt. Men vi lever och är friska. Det är livet. Att fortsätta ge barnen kärlek och leva på den kärlek man får tillbaka, det håller oss på fötter. Kanske är det detta som är livets mening.

Kvinnlig pojkfrisyr kanske

Kvinnlig pojkfrisyr, eller vad kallar ni den? (Bild från Zaras nyhetsutskick)

Om jag skulle få för mig att klippa mig kort ingen skulle jag vilja ha det såhär. Liksom långa längder men ändå en kort frisyr. Jag hade kort hår en period i tonåren och trivdes då, men sen har jag mestadels ändå haft halvlånga frisyrer. Att klippa av håret igen har jag egentligen inte funderat över förrän jag fick denna bilden i Zaras nyhetsutskick. Nu blev jag helt plötsligt jättesugen. Jo någon gång. Och nu har jag bilden sparad ifall jag skulle få för mig att göra det framöver.

Handmålade dockor

 

Wooden dolls från Vitra Design Museum Collection. (Lånad bild från www.svenssons.se.)

Vi letar pynt till en hylla i vardagsrummet. Eller rättare sagt. Tre kvadratiska fack. Maken hittade dessa trädockor på nätet. Jag har ännu inte bestämt mig vad jag tycker. Så brukar det vara; han vet direkt om han gillar eller ej. Jag måste fundera ett tag innan jag vet vilket. Nu har vi bestämt att vi ska välja ut tre stycken var... och se om vi väljer samma. Vi får väl se hur det slutar. Kanske tycker jag att det är just när alla tjugo är tillsammans som de blir häftiga.

Belysa byrån

Foscarini Lumiere. Med dimmer. (Lånade bilder: www.rum21.se)

Byrån behöver en ljuskälla. Kanske är det dags för denna skönhet att flytta hem till oss. Jag har sneglat på den många gånger men inte hittat den rätta platsen. Kanske har den dykt upp nu. På den vägghängda byrån. Surfandet fortsätte för att övertyga mig själv om att det är den rätta. Vad har du för lampfavoriter?

Vägghängd hylla i vår hall

Nu ska lådorna fyllas och hyllorna pyntas. 

I hallen har vi haft en vägg  som jag länge velat pryda och utnyttja till något. Vi har dock inte kommit fram till vad. En bänk skulle liksom konkurrera med en stol som står nära. Och stolen vill jag inte ta bort för den skymmer ett element. Stolen är från 50-/60-talet och jag gillar den skarpt. Dessutom har svärfar haft den som skrivbordsstol i sitt pojkrum i detta hus. Känns fint mitt i en stor saknad.

Nu när Lilly ska flytta till det rum som vi idag har som kontor blev det uppenbart att vi behövde mer förvaring i hallen eftersom saker som plastpåsar och klädvårdsrullen måste få en ny plats. En Montana-hylla hade gärna fått hänga på väggen men den prioriteringen kändes inte riktigt rätt när man har en hel källare som ska renoveras och finansieras.

Istället för Montana hade jag spanat på Cell från Bolia sedan en tid, men inte förrän jag såg den hos Kristina med bloggen Ingen vanlig dag blev jag övertygad att det var den rätta.

När vi sa att vi skulle skruva upp hyllan härom dagen sprang Lilly och hämtade sina mjukisverktyg och verktygsbälte på direkten men sen blev hon sittandes och kikade istället. Det var väldigt spännande.

En vecka sedan

En vecka av sorg. En vecka av saknad. En vecka då vi blivit överösta med vackra blommor. Vi har haft svärmor boende hos oss och även hennes blomsterbud har letat sig hem till vårt hem mitt ibland alla våra egna fina blomsterhälsningar. Gissa om vi har det fint.

En lördag i oktober

Förmiddagen bjöd på frisk luft och vi tog en promenad till Röshults outlet. Vi tog två vagnar, en till varje barn. Hem var det istället vedkorgen som åkte den en kärran. Skärbrädan fick åka med Valter-killen.

Kvällen bjöd på enorma ekologiska entrecoté. Så galet goda. Brynta i smör och sedan färdigkörda i ugnen till 60 grader. Medium. Och till detta risotto med massor av kantareller och champinjoner. Parmesan och vermouth, kan det bli annat än gott. 

Att det var trängsel i outletbutiken hindrade inte Lilly från att sätta sig mitt vid entrén och byta blöja på sin docka. Hem åkte vedkorgen i kärran.

Skärbrädan på plats och ingivs. Nästan 6 cm tjock. Maffig.

Enorma ekologiska entrecoté. Det är inte stekpannan som är liten utan köttbitarna som är stora. 

Galet gott.

Lika vackra på marken

Dags att plocka in utemöblerna.

Vår japanska lönn är mitt favoritträd i trädgården. Än så länge bara drygt två meter högt. Om några år sådär 3-4 meter kanske. Och grövre. Vidare. Ett paraply liksom så man ska få känslan av ett tak. Tills dess njuter jag av lövens färg. Från mörk vinröd till eldigaste rött på hösten. Och visps, över en natt så föll de av och pryder nu i stället marken ett litet tag.

Jag kom på att jag aldrig visat utemöblerna på plats. Utemöblerna som vi beställde i somras (här). Nu får ni en titt innan jag plockar in dom. För i morgon ska vi ju dra tillbaka klocka och plocka in utemöblerna. Eller hur.

Lika vackra även på marken.

Från en dag till en annan.

Leva och uppleva

Varför gnälla på vädret - jag är glad att leva och uppleva det.

 

Hösten bjuder på vackra färger. Alla dagar är dock inte soliga, men jag är glad att leva och få uppleva även dessa dagar. För vad är alternativet. Världen har redan förlorat en fantastisk människa. Vår kämpe. Efter ett och ett halvt år tog sjukdomen över och livet tog slut. För vår kämpe, min svärfar, makens pappa, barnens farfar. Vår vän.

Som femtonåring kunde han nog varenda stig när han strosade omkring och studerade fåglarna i skogen som är vår granne. Granne även med honom när han växte upp i huset som vi bor i. 48 år senare är det Lilly som får gå i farfars spår och lära sig alla stigar och fåglar.

Nu har skogen fått ytterligare en fågel. 

Babysim för lillebror

Nybadad på mysiga björnbadlakanet. Nedbäddad i vagnen på hemväg somnade teddybjörnen gott.

Idag började Valter babysim. Även han borde ju få chansen att lära sig gilla vatten, dels för att det är kul men också för att det är bra och nyttigt. Lilly har väldigt roligt med vatten nu. Hon går simskola med barn från 2-5 år och även om hon är ensam två-åring bland fyraåringarna gillar hon det. Det går väl inte att säga säkert att det kom från hennes tre kurser i babysim men det har nog i alla fall inte gett omvänd effekt. Valter var glad och lugn om vartannat i badet. Han myste massor när han fick flyta på rygg. Han plaskade massor när vi lekte små grodorna. Helnöjd, både innan badet (trots att jag fick väcka honom mitt i sömnen), i badet och efter badet.

Mumsigt majsknäcke

Tjejerna bakar majsknäcke och lillebror sover ovanpå den sövande diskmaskinen.

Lilly och jag bakade knäckebröd enligt ett recept från min kompis Frida idag. Ett knäckebröd gjort av majsmjöl och fröer. Men flingsalt. Så himla gott. Ni var flera på Instagram som önskade receptet. Här kommer det.

2 dl majsmjöl
1 dl solroskärnor
1 dl sesamfrö
1/2 dl linfrö
1/2 dl rapsolja
2 1/2 dl kokande vatten
flingsalt

1. Rör ihop de torra ingredienserna + olja.
2. Häll på vattnet och rör om.
3. Bred ut smeten på bakplåtspappersklädd plåt med hjälp av kavel och plastfolie.
4. Strö över flingsalt.
5. Grädda mitt i ugnen i 70 minuter i 150 grader.

Mysigt höstlurv

Lillebror i brun lurv. Storasyster i lila lurv. 

För några veckor sedan var det lillebror som fick visa upp sin lurviga fleece från Nova Star på deras Instagram-sida @nova__star (2 understreck). Idag var det Lillys tur.  Med ett foto som jag tog när vi var hos mina föräldrar förra veckan. Lurvet är så underbart mjukt och gosigt. Mys-mys verkligen. Mössorna är från Frithiof Åre.

Vill ni besöka mig på Instagram så heter jag @alltochelleringet och profilen är numer offentlig. 

En måndag - glad, grå och gråtig

En måndag med väldigt glada stunder, väldigt grått ute och väldigt mycket gråt.

Eftersom det inte var något vidare trevligt väder att vistas ute i föreslog jag för min dotter, när jag hämtade henne på förskolan, att vi skulle åka buss till ett köpcentrum där de har en "inomhus-lekpark". Gissa om hon blev glad. Hon gillar verkligen att åka buss och hon gillar att leka i lekhörnan. En bra början brukar vara att köpa smoothie på Naked Juice Bar, så även idag. Very Berry. Lika god till mor som dotter.

Idag var det extra kul i lekhörnan när hon kom på att hon vågade åka rutschkanan. Någon gång själv och helst när hon fick hålla i min hand. Det är inte helt lätt att leka med en tvååring när man samtidigt ska bära på en 5-månaders baby. Men det gick bra. Ändra tills vi skulle dra oss hemåt och Lilly verkligen inte ville åka hem. Såklart. Vi hade ju hur kul som helst. Men tyvärr tar det roliga slut någon gång. Även idag.

Det man helst önskar är att det roliga ska övergå i ett belåtet humör. Liksom "vad kul vi haft". Men en tvååring håller väl som bäst på att lära sig sådant där. I alla fall att lära sig känna efter vad det är för känslor som de känner. Det är inte alltid så enkelt. Så när Lilly nu för tiden blir ledsen över saker kan det då och då bli stora frågor. Och jag blir genomsvettig. Särskillt när man är på ett köpcentrum och har två gallskrikande barn med sig. Den ena som kastar sig på golvet, vägrar ta på sig skor och jacka. Vägrar sätta sig i vagnen och åka hem. Precis samtidigt blev den lille jättetrött och han har lite svårt att somna själv nu när han har tandsprickning så även han gallskrek när jag lade honom i vagnen.

Tala om genomsvett. Jag blir nästan ledsen själv när jag hör min som gråta på det sättet, för jag vet att det enda som han vill är att vara nära. Så lite begärt. Och när den stora samtidigt försöker förstå varför man måste gå hem när man har hur kul som helst, så önskar jag verkligen att jag inte var på en offentlig plats. Hur gör man som mamma, man har ju bara famn för ett barn. Ja kanske skulle man kunna bära två om de var små och lugna. Men att bära en fem-månaders samtidigt som en sprattlig trotsig tvååring, nä det går inte. Det går knappt att bära EN sprattlig trotsig tvååring. Alltså, hur gör man för att få med sig sina barn hem i en sån situation?

Jag fick försöka ignorera att Valter skrek och samtidigt muta Lilly med att dricka upp smoothien om hon satte sig i vagnen. Utan jacka och utan skor. Okey då. Min BVC-sköterska tyckte att sådant där får barnen lära sig genom att de fryser. Man kan som förälder inte ta alla strider. Hon hade i alla fall en stickad tröja på sig och skulle sitta under regnskyddet, så okey. Jo det gick, båda kom på plats i vagnen och sen började vi vår 40 minuters promenad med dubbeldäckaren i ösregn och uppförsbacke hemåt.

Vi stannade typ fyrtio gånger på hemvägen. Sockorna drogs av. Smootien hälldes ut i knäet. Skorna togs på. Skorna togs av. Axelskydden på säkerhetsbältet togs bort. Axelskydden kastades iväg. Vi fick vända och hämta. Regnet var ihärdigt. Pappåsen med blommor regnade nästan sönder. Som tur var somnade lillebror när vagnen började skumpa. Vagnen rullade och vi kom hem till slut. Med blodblåsa i handen, fråga mig inte hur det gick till. Efter en sån här resa känns hemmet som en trygg plats. Gissa om det var skönt att komma hem till ett nystädat hem. Lika glad var jag över att middagen redan var klar. Rester från gårdagens fiskgratäng. Mums. Frågan som kvarstår är bara OM jag kommer våga ge mig iväg dit igen...

Jag brukar inte skriva om såna här dagar eftersom jag liksom inte tycker att det är nåt upplyftande eller inspirerande för er läsare. Jag väljer själv att mestadels läsa bloggar som ger mig inspiration på nåt sätt, och det är väl därför som jag väljer att ofta utesluta stökiga dagar även från min blogg. Det diskuteras emellanåt varför många bloggar bara visar bilder på nystädade hem och på glada barn. Vad jag tycker är lite märkligt i den diskussionen är att jag tycker på nåt sätt att alla borde förstå att vardagsstök och ledsna stunder finns hos alla. Oavsett om det framgår eller ej. På ett eller annat sätt. Mer eller mindre. Sällan eller ofta. Idag väljer jag att skriva om det för självklart finns dessa stunder hos mig också. Stökbilder från köket fick ni igår. Nu får det vara nog för ett tag.

Hyllan ersätts med skåp

 Istället för hyllplanen med de färgglada glasen finns nu ett väggskåp. 

När vi renoverade vårt kök för cirka fem år sedan satte vi några öppna hyllplan. Med tiden har jag märkt att dessa har blivit riktiga dammsamlare och ett smidigt ställe att lägga ifrån sig saker på. Saker som skapar ett onödigt stök. Vi bestämde oss därför att sätta upp ytterligare ett väggskåp istället och ta bort de två öppna hyllplanen.

I veckan öppnade jag dörren för HTH:s montörer som snabbt och enkelt skruvade denna på plats. På bilden är bänkarna belamrade med DeWalt-maskiner och jag bjuder på en allmänt stökig köksbild innan jag visar mer renoveringsbilder framöver.

Dekoration till doptårtan

 Ugglor på doptårtorna.

Tårtdekorationer till barndop behöver väl inte vara klassiska bebiskorgar. Så varför inte ställa några burkar med läppbalsam på tårtorna. Inte för att det är läppbalsam utan för de underbart söta små ugglorna. Det är nåt visst med ugglor. Kanske för att de är så kloka. Vad vet jag. Tilltalar mig gör de i alla fall.

Tårtan var av blåbärsmousse med nötmarängkanter. Ovanpå hyvlad choklad och blåbär. Och ugglan.