Lugna stunder

Lugna stunder.

Lika mycket skratt och sång, lika mycket lugn och mys finns det i barnen. Nästan. I tid kanske inte de lugna stunderna överväger men om man räknar om det i effekt typ så jämnar det ut sig. De lugna stunderna är ofta så fokuserade, då släpper jag gärna allt runt omkring och bara är. Är med. Ibland vill jag ju smyga med kameran men det är inte så populärt. "Inte ta kort nu mamma", då känns det som man får respektera det. Men här smög jag mig på en lugn stund. En lite paus som Lilly tog i amningskudden som vi enbart använder som ryggstöd/armstöd vilket den är fantastisk till.

Skratt och sång

Skratt och sång så varenda tand syns. 

Här bjuds ofta på skratt och sång. Ibland är det "fin-sång" med lilla söta rösten och ibland sjungs det så det står härliga till. Ni vet sådär så man ser varenda tand. Skratten är lika dana, ibland bubblar det nerifrån magen och ibland kommer de smått tillgjorda gapflabben. Sådär så man ser varenda tand ni vet. Ljudnivån är verkligen växlande. Ni kan nästan se ljudnivån på denna bild gissar jag. Och mikrofonen i handen.

Igår kväll såg Lilly typ tio sekunder på nyheterna innan hon gick och lade sig, då skymtade Anders Borg i bild där han stod framför en mikrofon. Då säger Lilly: "Lilly stanna uppe och lyssna farbrorn sjunga". Som tur var blev det ingen sång från Anders, utan Lilly kunde istället traska vidare till sitt rum för att lägga sig.


Kläder: tröja Wheat, byxor Pom De Lux.

Pratsam liten dam

En pratsam liten dam. 

Jag har alltid sagt till min man att jag längtar tills barnen börjar prata, liksom diskutera och resonera. Babbla och tjattra. Jag har också sagt att jag kommer väl ångra det en dag när de båda pratar i mun på varann. Fast jag tror inte det. Jag gillar verkligen när hon pratar. Liksom berättar, säger vad hon funderar på, liksom uttrycker vad hon har inom sig. Jag längtar verkligen tills båda barnen ränner omkring här i huset och tjattrar ikapp och när familjen sitter vid middagsbordet omgiven av prat, viktigt som oviktigt. 

Jag försöker uppmuntra henne redan nu att i ord säga vad hon vill. Jag försöker också att berätta för henne att det är så svårt för mig att förstå vad hon menar när hon tar till tårar/gnäll istället för att berätta. Mer och mer försöker hon uttrycka i ord vad hon tycker och tänker. Hon har de senaste veckorna börjat berätta om hur förskoledagen varit, ni vet sådant som fröknarna säger när föräldrar hämtar barnen. Hon hör och ser allt denna lilla dam och apar efter det mesta. Jag är så fascinerad att hon lägger märke till varenda min, varenda detalj, varenda ord. Två och ett halvt år. De är ju små men samtidigt börjar de bli stora.

Idag fick jag höra de allra finaste orden flera gånger om hela eftermiddagen. Jag blir så lycklig i hjärtat så det går inte att beskriva. När vi gick hem från förskolan promenerade Lilly istället för att åka i vagnen. Lilla damen vill helst vara utan vantar och jag tog av mig min också för att värma henne. Då säger hon "Mamma, tycker om att hålla handen så". Gullung, såklart du får hålla så länge du vill. Hon berättade också följande för mig idag: "Mamma, idag Lilly ätit så ba (bra) på dagis". Igår sa hon "Mamma, idag Lilly sovit så ba på dagis". Berätta har blivit ett ofta förekommande ord. Eller rättare sagt "bätta".

"Bätta mamma pappa åkit med bilen". Det är nog minst tio gånger om dagen hon ber att vi ska berätta något. När hon går och lägger sig ber hon alltid att vi ska "bätta". Då är det om dagen som varit som vi ska prata. Och morgondagen. Sen säger hon ofta "Lilly bi så lessen mamma gå ut från Lillys rum". Då säger jag att hon behöver inte vara ledsen för mamma är här utanför och hon får ropa om det är något; om hon till behöver bajsa, om hon kräks eller om hon blir sjuk på nåt sätt eller om hon ramlar ut sängen. "Om Lilly får ont i magen" och "om Lilly tappar nappen" fyller hon i då. Sen säger hon "Bätta mamma om Valter, pappa och mamma" Då ska jag berätta att alla i familjen älskar henne. "Mmmm, och Lilly älskar Valter" säger hon då. Nästan samma visa varje kväll.

Jag det är många många ord och långa meningar som bubblar ur denna tjej nu. Det är färger, veckodagar och siffror. Idag frågade hon om det var lördag, nej måndag sa jag. Då gick hon och berättade för Valter 9 månader att det är måndag idag och att det sen kommer tisdag onsdag och sen kan det bli lördag direkt ibland. Men ibland blir det rätt. Likaså med siffrorna, ett till fem går bra, men sen blir det åtta direkt ibland. Oavsett älskar jag att höra detta babbel. Och för att inte prata om alla sånger som hon sjunger här. Ibland kastas orden om, som vid diamanten i skyn i Blinka lilla stjärna, men vaddå. Jag kan aldrig få nog av detta. Och när de små dessutom kommer och gosar näsan mot näsan, lägger kind emot kind eller klappar oss på kinden och  säger "Jag tycker om dig mamma, jättemucke". Då känner man meningen med livet.

Kläder: klänning från Wheat, leggings från Zara.

Min stora lilla tjej. 

Niomånaders kille

Nio månader, på dagen, satte sig Valter upp själv.

Idag är vår son nio månader. Ett liv lika långt utanför livmodern som inuti. Från att bara vara nyfödd och helt "hjälplös" är han nu en niomånaders kille med allt vad det innebär. Dagen till ära lärde han sig att sätta sig upp  själv. Han drar in benen som om han skulle krypa iväg och så vickar han över på ena skinkan. Poff så sitter han. Två gånger har han dock ramlat bakåt idag eftersom han inte riktigt lärt sig hantera farten som han får när han sätter sig på ändan. Tur att vardagsrumsmattan är stor och mjuk.

Häromdagen var det Lilly och jag som fick se när Valter tog sina första krypsteg. Idag var det maken och jag som såg Valter sätta sig upp. Braaaaa Valter utbrast jag och direkt därefter klappade Valter med händerna. Detta också första gången han gör det. Det dröjer nog dock ett tag till innan jag kan be honom klappa händerna, tror mer det var något som "hände" liksom. Men det kom så lägligt, som jag nästan trodde Valter förstod min glädje över att se honom sätta sig själv upp.

All day fun

 

All day fun-tröjan passade bra just denna dagen som Valter började krypa på riktigt. 

Imorgon nio månader. Igår tog han sina tre-fyra första riktiga krypsteg. På knä, drog fram benen och flyttade samtidigt armarna framåt. Han har stått på alla fyra och gungat ganska länge men det där med armarna var nog lite lurigt att komma på. Men igår såg vi det både jag och Lilly. Precis när jag tittade på Lilly och skulle säga att hon skulle titta på Valter såg jag att hon redan uppmärksammat vad som hänt. Hon utbrast, "Mamma titta!! Valter kulte (kunde) krypa nu." Jag bubblade av lycka och glädje. För varje framsteg/utveckling barnen gör blir man så stolt på nåt sätt. Inte stolt på det sättet att dessa krypsteg skulle vara bättre på nåt sätt än några andra krypsteg, det är liksom ingen jämförelse. Man är bara så ytterst lycklig och går upp helt i stunden. Lika varm som jag blev av att få hem en huvudfoting häromdagen lika varm blev jag av denna händelse. Att man får vara med och uppleva detta, det är lycka och glädje. "Lycklig i hjärtat" som Lilly säger.

Det är lite svårt att krypa på golvet eftersom man lätt glider. Då och då tar Valter i så att han går upp på fötterna istället. Då kommer han inte så mycket framåt men det ser härligt ut. Ikväll körde han ål-tekningen igen. Förflyttade sig långa sträckor ända ut i hallen genom att åla och dra sig fram med händerna. Det är nog dags att sätta på kryp-knäskydden så han slipper glida mot golvet. Mattan är ju lättare.

Att ha bra lockbete när barnen ska lära sig krypa är viktigt tror jag. Valter har jagat den rosa björnen sen barnens farmor letat fram denna retro skönhet i sina gömmor. Maken hade alltså denna söting på sjuttiotalet. Alltså, vad kallas denna leksak? Har suttit länge nu och funderat på det. Ni vet en sån där som plingar och gungar när man nuddar vid den. Den snurrar och guppar och far. Ni kan nog nästan höra ljudet av den också tror jag på sista bilden va?!

Kläder: t-shirt och byxa från Esprit.

Bästa sminket, bästa priset

BareMinerals byter man inte bort i första taget. Är ni fast?

Har man en gång börjat med bareMinerals vill man inte byta. Jag lovar. Nu sist, på rekommendation från en vän, testade jag även deras mascara. Vet inte varför jag inte testat den innan, har liksom tänkt att det ju är själva mineral-dosorna som är deras grej och att det borde vara det som dom är bäst på. Men där fick jag skämmas, för bättre mascara än såhär har jag inte testa. Alltså, kör ett träningspass och det syns inte att du svettats. Jag har till och med glömt tvätta bort den på kvällen och det har sett nästan lika bra ut på morgonen. Inga fibrer som fäller och lägger sig under ögat. Den enda nackdelen är priset. Så är det väl i och för sig med hela bareMinerals, dock räcker ju en dosa väldigt länge. Och det bästa av allt, jag har hittat ett ställe på nätet att beställa till mycket bra priser. Mineral Veil för knappa 200 kr istället för 450. Det ni!!

Maila mig så förmedlar jag kontaktuppgifterna. Jag har köpt av henne på Tradera innan men om man gör beställning direkt via mail är priserna ännu lite bättre.

Dosor men härligt innehåll som bland annat foundation, mineral veil, concealer, rouge, higlight skimmer.

Första huvudfotingen

Första huvudfotingen. 

Idag blev jag en tårögd och stolt mamma när jag kom till förskolan för att hämta min dotter. På hennes hatthylla såg jag att där låg en huvudfoting, daterad idag och med Lillys namn. Direkt när jag kom in till min dotter som satt och pärlade i atelén med fröken Marie fick jag höra hur det hade gått till.

De hade egentligen ritat snögubbar men när fröknarna märkte att Lilly själv ritade in både armar och mun på snögubben så de testade henne att göra en ny teckning, en huvudfoting. Fröken hade sagt till Lilly att rita en kropp, rita huvud, rita armarna, rita ögon och mun. Allt kom på plats. Fröknarna hade varit förvånade de också sa de. Jag blev så förvånad så jag höll på att börja gråta. Min lilla dotter. Pluttan. Kanske är det alla snögubbar vi ritat under jullovet kanske.

Denna har nu förevigats på fotografi och är skickad till mormor & morfars och farmors fotoram. Pappret ska vi sätta i Lillys pärm. Några har tipsat mig om att brodera barnens första huvudfoting på ett kuddfodral eller tavla eller liknande. Det kanske kunde vara nåt.

Visst blir man stolt så man spricker.

Körsbärsknoppar inomhus

Körsbärsknoppar inomhus.

 

Nästan lika viktigt som att förse hemmet med tulpaner efter nyår, nästan lika viktigt är det plocka in körsbärskvistar. Tyvärr fick jag inte så många blommor att slå ut på denna gren. De är ju visserligen lika vackra i knopp men visst går man och väntar. Väntar på att de ska slå ut.

En hård kaka

 När sötsuget sätter in.

Jag försöker att bryta trenden att småäta sötsaker och godis på kvällarna. På vardagarna. Lördagar är ju självklart lördagar. Egentligen är jag bara trött och hjärnan är så dum att den tror att den blir piggare av lite sötsaker. I själva verket borde jag egentligen gå och lägga mig istället. Jag tror faktiskt att sömn skulle hjälpa mig i detta. Mer sömn kommer göra mig piggare och då kommer jag inte känna samma sug. Men att komma i säng i tid är inte det lättaste. Det är så skönt med några timmar att göra vad man vill när barnen somnat. Så ikväll är jag uppe en stund till och tar mig en hård kaka. Visst är dom söta.

Kakfatet går även hem hos min 2,5åring som gillar att låtsasäta, att bjuda och att plocka med kakorna. Kakornas olika former gör att det dessutom blir ett pussel, samt ett sätt att lära sig siffror. Lilly leker typ "memo" med siffrorna, att hitta samma nummer under kakan som på fatet.

"High tea shape matching" från Tidlo (John Crane).

Tilltänkta arbetsplatsen

Tilltänkta arbetsplatsen.

Ibland känns det som man upprepar sig men det kan ju faktiskt ha tillkommit nya besökare på bloggen sedan jag nämde det sist. Det är ju inte alltid man läser allt och alla inlägg även om man följer en blogg, jag vet. Ibland har man bråttom och kikar in för att bara få lite bilduppdateringar. Hur som helst. Vi håller på med ett kedjearbete här hemma, barnen ska få nya rum. Valter har ju bott i vårt sovrum sedan han föddes och för en tid sedan blev han i akut behov av ett eget rum. Tanken är att han ska överta Lillys bebisrum som ska göras om med lite killigare detaljer. Lilly ska flytta till det rum som vi idag har som arbetsrum och kontor. Innan hon kan flytta in där måste vi tömma kontoret. Men nu har Valter fått flytta in där provisoriskt i en hörna med sin spjälsäng. Här skulle jag kunna fortsätta länge för det involverar även vår källare och vind men den historian får ni en annan dag. Tills den dag då kontoret kan bli en del av källaren kommer iMacen få flytta in i sovrummet. Även om jag är emot både tv och dator i sovrummet. Buddha får helt enkelt maka på sig och göra plats för en liten fotohörna, för det är mest foton jag sitter och grejar med vid denna datorn. Om kvällarna när jag bara surfar runt lite sitter jag hellre i soffan framför tv:n med MacBooken i knäet. Det kommer nog bli bra det här, det är ju väldans smidigt med en platt dator när den ska stå på byrå och liksom helst bara smälta in. Synas kommer den väl göra ändå men det blir nog bra det här.

Triss i lyktor

Etch lykta från Tom Dixon. (Bild: tomdixon.net)

Från att det varit en tid av enbart silver/aluminium/stål verkar det åter igen vara dags att plocka fram koppar och mässing från vinden. Jo vi har jättemånga ärvda mässingpryttlar på vinden och jag har en rolig idé om vad jag ska göra med dom, men i väntan på det (eftersom tid är den största bristvaran hos oss för tillfället) skulle jag mer än gärna vilja lysa upp vintern med dessa sköningar från Tom Dixon. Visst blir man sugen på några nya inredningsdetaljer nu när man rensar bort julsakerna. Lite nytt och fräscht liksom. Inte nödvändigtvis "ljust och fräsch", hihi. Har ni sett den förresten, visst var den bra?! Men jo tack, triss i lyktor skulle jag mer än gärna vilka pynta mitt hem med.

En tvåårings sylåda

En pysslig julklapp.

Tack vare julen har leksakshyllan uppdateras på Lillys rum. Hos oss är det dessutom fler faktorer som gör att leksakshyllan fylls på; idag har vi tagit hem en flyttkartong med pussel, en flyttkartong med spel, en flyttkartong med böcker, och lite till. Verkligen jättefina böcker. Allt detta från vinden i min svärmors hus. Böcker som min svärfar har läst för min man när han var barn. De böcker som min svärfar skulle läst för min dotter. Saknaden är så gigantisk.

De gamla leksakerna ska ni få se skymtar av framöver tror jag bestämt. Det är nåt visst med gamla välbevarade leksaker.  Men det finns även nytillverkade leksaker som har nåt visst och här vill jag tipsa om en sådan. Ett sylåda för tvååringar. Träfigurer med stora hål där man ska sy fast stora knappar med skosnören.

Med lite hjälp, bland annat att knyta en knut vid starten, sysselsatte detta små fingrar riktigt länge.

 

Sylådan från Djeco (åldersrekommendation 2+)

Rosa söta onyttigheter

Sött i rosa.

Igår städade vi ur skafferiet på alla onyttigheter efter helgerna. Om suget blir för stort framöver får vi smaska på de här bakelserna istället. Och om inte bakelserna räcker får vi baka några muffins. Visst är den bedårande den rosa bakmaskinen.

Jag fullkomligt älskar träleksaker, det känns så bra av många anledningar. Att slippa plast och farliga ämnen som kan vara där i, att träleksakern håller sig fina så länge och att de helt enkelt bara är fina att titta på. De blir liksom som prydnadssaker utöver att de också är leksaker.

Kakfatet köpte vi till Lilly i julklapp. Att hon sedan fick en rosa bakmaskin av sin kusin verkar ju hur planerat som helst fast att det inte var det för fem öre. Resultatet blev väldigt välmatchat och tjusigt.

Tillägg: Som någon påtalade så innebär ju inte träleksaker per automatik att det alltid är "rena" produkter. Helt rätteligen.

Chokladkaka med nötknäck

Här kommer receptet som utlovat, till en fantastisk chokladkaka med nötknäck och jordgubbssås. Det är tredje gången jag bakar den och ännu har jag inte tröttnat. Alla som har smakat har bett om receptet, det borde vara bra betyg. Receptet är från Halv åtta hos mig, minns dock inte vad den fick för betyg i programmet, men jag ger den högt betyg. Missa inte jordgubbssåsen när ni bakar, den förhöjer. Grädden tycker jag dock att man kan servera utan.

Ingredienser
100 g smör eller margarin
3 dl strösocker
1.5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1.5 tsk vaniljsocker
1 krm salt
2 st ägg
200 g blandade hackade nötter (jag hade paranötter, mandel, valnötter och hasselnötter)

Knäckglasyr
1 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1 dl vispgrädde
2 tsk vaniljsocker
1 tsk smör el margarin  

Jordgubbssås
Frusna tinade jordgubbar
florsocker

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Smörj och mjöla (jag har både möjlat och bröat, fungerar vilket som) en rund bakform som mäter ca 24 cm i diameter, gärna med löstagbar botten.

3. Hacka nötkärnorna till garneringen grovt. Smält sedan matfettet till kakan.

4. Blanda samman alla de torra ingredienserna i en bunke och tillsätt sedan det smälta matfettet och äggen. Rör smeten slät.

5. Bred ut smeten jämt i bakformen och strö över nöthacket. Grädda kakan i nedre delen av ugnen i cirka 30 minuter, då cirka 5 minuter återstår av gräddningstiden, blanda samman socker, sirap och vispgrädde till knäckglasyren i en kastrull. 

6. Värm upp blandningen och låt massan koka kraftigt tills den tjocknar något cirka 3-4 minuter. 

7. Ta kastrullen från värmen och tillsätt vaniljsocker och matfett. Rör om till en slät konsistens.

8. Ta ut kakan ur ugnen och ringla över den varma glasyren, ställ åter in kakan mitt i ugnen denna gång och grädda ytterligare cirka 7 minuter eller tills glasyren börjar bubbla.

9. Lossa kakan ur formen då den kallnat.

10. Servera med jordgubbssås som du mixar slät.

Receptet är från Recept.nu och ni hittar det här. 

 

Julafton 2012

Vi tände en brasa så att tomten skulle hitta hem till oss.

Julafton för en 2,5-årig tjej, med tomte och snö och allt vad det innebär, var verkligen en spännande upplevelse. Så många gånger vi pratat om tomten under december månad och nu äntligen kom han. Vi tände en brasa så tomten skulle hitta till oss och så han skulle kunna värma händerna innan han skulle äta gröten på trappan. Precis så gjorde tomten när han kom; värmde händerna först och satte sig sedan på trappan och åt tomtegröten. När han hade fått lite energi och nya krafter då kom han in med julklapparna.

När tomten gick ett varv runt huset för att hämta paketen på rensläden, när han var på vår baksida ropade jag till honom att i detta huset finns det snälla barn. Jaaa, instämde Lilly med den "fina" rösten. Vissa dagar när rösten varit på tok för hög har jag sagt till henne att tomten bara vill komma till barn som pratar med sin fina söta röst. Det gjorde hon minsann idag.

Tomten hade med sig galet många julklappar. Vissa som var alldeles för stora för att bära hade han redan varit här och lämnat på natten innan. Lilly nästan försvann på soffan bakom paketen som bara var till henne. Då hade hon ändå de största på golvet. I efterhand måste jag säga att vi borde tänkt till på detta innan och bara låtit henne öppna några stycken, så många som hon själv orkade och sedan avbrutit öppnandet, och fortsätt öppnandet resterande juldagar istället. Hon ville ju helst av allt leka med varje grej som öppnades, om vi skulle gjort så skulle vi inte hunnit innan middagen skulle serveras. Så det blev liksom att vi vuxna fick påskynda öppnandet vilket jag själv är emot eftersom det ju då blir att man liksom uppmuntrar till beteendet att bara riva upp och ta nästa. Det är väl så det lätt blir för barn som är några år äldre, då är de nyfikna på nästa och på nästa och på nästa. Men Lilly tänker inte så än, hon ville leka med det som hon nyss öppnat. Får nog tänka till på detta nästa jul då jag gissar att hon fortfarande kommer vara liten när det gäller detta. Tur i alla fall att inte alla alla julklappar delades ut samtidigt, vi har nämligen firat en julafton till med mina föräldrar, syskon och deras barn, då kusinerna bytte julklappar.

Tomten gjorde ett väldigt stort intryck denna dagen. Och jag måste säga att jag är väldigt imponerad av min dotter som mitt i all uppståndelse verkar ha studerat tomtens kläder i detalj. Tomten glömde nämligen sina vantar på soffan vilket hon uppmärksammade en stund senare när tomten gett sig av. IDAG när Lilly och jag skulle gå ut på förmiddagen gick vi ned i källaren för att klä på oss skogskläderna. Där på golvet ligger ett skärp. Tomte-skärpet. Lillys säger då: "Sånt skärp hade tomten". Är det inte gulligt.

 Lite gröt och sen orkade tomten resa sig för att hämta stora julklappssäcken.

 Tomten reste sig från trappan och gick sedan efter julklappssäckarna. 

 Det gick i många paket i den stora säcken. Lillys pakethörna täckte nästan henne själv. De största paketen stod ändå på golvet. 

Där sitter hon visst... Jo, tomten (min svåger) fick faktiskt en kram efter detta. Men bara en. När jag bad Lilly krama tomten för att jag skulle kunna fotografera, då var kramarna slut.

 Farmor fick hjälpa till att öppna när orken började ta slut.