Rött eller blått, det är stora frågan. (Bilder: från respektive leverantör, se nedan)
Jag kan inte förneka att jag börjar undra vad det är för en liten krabat där inne i min mage. Nu är jag i
vecka 36 och det börjar kännas ganska nära måste jag säga. På ett sätt skulle jag vilja att krabaten tittar ut snart men på ett annat sätt får h*n gärna vänta där lite till. På något sätt vet man ju liksom hur det är att ha bebisen i magen och jag börjar känna mig ganska trygg med det. Lilly pussar på magen när jag frågar om hon vill pussa bebisen. Hur det blir när bebisen kommer ut kan man ju aldrig veta innan. Lite ovisst.
Osäkerhet i mig kring det nya okända gör nog att jag istället känner mig ganska bekväm med magen och att bebisen gärna får stanna där tiden ut. Lilly behagade ligga kvar ytterligare 11 dagar i magen och tro det eller ej, men trots diverse graviditetskrämpor och 30 graders sommarvärme kände jag aldrig någon brådska över detta. Man vet ju att de kommer förr eller senare, det är ett som är säkert. En fråga som man får om och om igen när man går över tiden för beräknad förlossning är om man tycker det är jobbigt att gå och vänta. Jag har aldrig känt så. Det jobbiga tycker jag istället har varit hur man ska svara på en sån fråga när man inte känner så och man samtidigt känner att man förväntas tycka på ett visst sätt. Det är ju inte alltid man orkar förklara riktigt vad man menar. Man vet ju att bebisen kommer, det finns ju liksom ett slutdatum. Varför ska jag tycka det är jobbigt att vänta då. Hur har ni känt när ni väntat era barn?
I veckan när jag var hos min barnmorska hade
SF-måttet återgått till samma kurva som innan. Magen har legat strax under normalkurvan hela tiden förutom när den dalade en bana för några veckor sedan. Men nu är den alltså tillbaka igen och det känns lugnande. Barnmorskan tror dock att denna bebis blir lite mindre än Lilly. Och vad gör väl det, så länge bebisen växer är det ju bra.
Förresten, det jobbiga med att vänta är ju att man inte vet om man ska börja handla
blått eller rött till bebiserummet. Om det blir en pojke har jag tänkt att bebiserummet ska kompletteras med några blå detaljer. Såna oviktiga saker kan man ju fundera över medan man väntar.
Röda detaljer:
Affisch med nyckelpiga från
Mr. Fågel.
50-tals väggklocka från
Barnklassiker.
Haklapp från
Färg & Form.
Filt Little Pongon i bomullschenille från
Klippan.
Påslakan Anna (till spjälsäng) från
Af Swedala.
Blå detaljer:
Affisch med fågel från
Mr. Fågel.
50-tals väggklocka från
Barnklassiker.
Haklapp från
Färg & Form.
Filt Little Pongon i bomullschenille från
Klippan.
Påslakan Adam (till spjälsäng) från
Af Swedala.
Ps. Maken undrade vad jag skriver om på kvällen inlägg. "Rött eller blått, flicka eller pojke" svarade jag då. Han frågade då "Varför inte grönt eller gult?". Ja det kan man undra. Men temat denna helg verkar ju vara rött och blått. Så därför. Jag är ganska öppen för det där med färger och kön skulle jag vilja påstå. Det är ofta jag klär Lilly så att folk på stan frågar vad HAN heter.