Livat på kosläpp

Kosläpp i kvällssolen. 

På Stora Hallebo släpptes idag cirka 200 kor ut på bete, så kallad betessläpp eller kosläpp. De fullkomligt rusade ut ur ladugården och många kor till och med ramlade. Spänningen var stor när vi stod där och väntade, och bara folkmassan var spännande tyckte Lilly. Varken jag eller min svärmor hade sett klosläpp innan så det var faktiskt spännande för oss alla.

Frågan som Lilly ställde cirka tjugosju gånger var "Mamma, är bonden da? ". (För tillfället avslutas alla frågor med "da". Det är väl bara att gå till sig själv och lyssna, förmodligen säger vi "då" ofta. Det är otrolig vad de härmar/lär.) Hon frågade hela bilresan dit och ända tills självaste storbonden dök upp vi portarna när han släppte ut korna. Vi stod bara några meter ifrån öppningen till ladugården och mötte de stora djuren precis när de skulle gå runt hörnet för att sedan ledas ned på en gång ned till hagen.

Jösses vad stora de är alltså. Och när de ramlar sådär så gör det ju riktigt ont i en själv. Stackars kossor, de måste ju också få ont eller. Och full av mjölk i juvren kan det inte vara lätt att springa och skutta sådär. De borde plocka ut mjölken tyckte Lilly.

Väntar med spänning på vad som ska hända.

I rasande fart kom de första kossorna. Resten också förresten.

Och rusade på vägen ned till hagen. 

 Sen ville några stanna och stångas lite. Och ja, där är bonden också.

Någon ville gå tillbaka in i ladugården. Lille gullkossa.

Och då ville ju såklart Lilly stanna där också.

Sen blev det kallt och vi begav oss hemåt. Tack Stora Hallebo Werthéns för fint arrangemang. Och tack  Arla för bulla och mjöl även om vi inte kom fram bland folkmassorna. Då var det bullar som min älskling frågade tjugosju gånger efter.