Skolk-dag

Trehjulingen i linan. Syskongung. Syskonhäng på staketet. Glatt gung. Gammal ek. Och altanhäng.

Nä det ska inte stå skoldag, utan just skolKdag. Idag skolkade vi från förskolan. Inte precis kanske, för skolka är väl att bara utebli. Vi meddelade oss. Anledningen var bara trötthet, efter en natt med ledsna barn. Så varför stressa på morgonen när vi egentligen inte behövde. Istället åt vi frukost i lugn takt och när vi var redo gick vi på utflykt till lekparken med trehjulingen för första gången. Vi startade trippen med en liten "rulla-bakåt-olycka" hemma på garagenedfarten så för att klara promenaden band jag trehjulingen i ett snöre. Det var inte helt enkelt att styra måste jag säga; barnvagnen i ena handen och trehjuling i snöre med den andra. Men det gick.

På tal om att meddela sig. Jag var på föräldramöte på förskolan ikväll och där pratade vi om rutinen att förskolan ringer upp föräldrarna om inte föräldrarna lämnat barnen som planerat. Det är ju inte för att påtala att inte föräldrarna hört av sig utan som säkerhetsåtgärd. Tydligen hade även den förskolan, där pappan till ett barn glömt barnet i bilen en hel dag, också som rutin att ringa men tyvärr hade detta glömts bort. Tänk om detta telefonsamtal hade kommits ihåg, då hade barnet förmodligen levt idag. Säkerhetsrutiner blir allt viktigare när man hör sådant här.

En riktig tjej

Dagens tjej som skulle till sin kusin på konfirmation.

En riktig tjej. Får man skriva så... Det framgår nog snart vad jag menar. När Lilly var liten, ungefär upp till ett års ålder, klädde jag henne sällan i rysch och volang. När hon kom upp emot 1,5 år smög det sig in lite rosa och sen strax innan hon blev två, när Valter föddes, så hände nåt. Jag vet inte vad, men helt plötsligt ville jag klä Lilly i rosa och klänning hela tiden. 

När vi väntade Lilly var jag helt inställd på att det var en kille i magen (utan att veta) så kanske kan det ha påverkat mig hur jag ville klä henne. Kanske. Minns så väl när hon var 10 månader och hade chinos och en vit långärmad t-shirt med gröna ränder från Polarn o Pyret och alla kallade henne honom. Alla. Han. Killen. Pojken. Ja det är ju inte lätt att se på en tio månaders med knappt utvuxet hår om det är en kille eller tjej men grönrandigt. Är det bara för killar... Idag gick det nog inte att ta miste på att hon är en tjej. Dagen till ära, kusin Linneas konfirmation, med lockar i håret som Lilly bad själv om att få. Sen ett diadem. Volangklänning med smock och pärlor. Jeansjacka med puffärm. Silverskor. Ja, en riktigt tjej alltså.

Om ni undrar vilket halsband morsan tog ser ni det här. Det med stora grå pärlor alltså. Och Lilly lade beslag på min silvriga vintage handväska för hon tyckte den passade hennes skor. Mycket riktigt. Så jag fick leta fram en orange paljettväska istället.

Några detaljer och accessoarer

När vi har en tid att passa brukar det alltid bli stressigt innan hela familjen är påklädd och klar. Denna gång vill jag vara så förberedd som bara går, för att slippa stressa när vi ska åka på konfirmation. Till och med mina strumpbyxor är framlagda. Skor och halsband är fixat. Kom precis på i skrivande stund att handväska har jag inte tänkt på än men ett besök i väsklådan ska nog hinnas med i morgon. Om det bara är det. Det brukar ju alltid tillkomma en rad oförutsedda händelser också. Nu har jag åtminstone gjort vad jag kan.

Lilly; jeansjacka I dig Denim, klänning How To Kiss a Frog. Linda; klänning H&M, skor Timberland, halsband Pearls for girls. Valter; skjorta och byxor Zara.

Blek trippelmatchning

Trippelmatchat med blek aprikos och blek blå. 

Alla tillfällen att klä upp sig tar jag gladeligen tillvara på. Särskilt nu när jag är föräldraledig och går med matfläckar på kläderna mest hela dagarna. Från början startade trippelmatchningen med en klänning som följde med på hemlån. När ni ser den förstår ni nog att jag inte kunde lämna tillbaka den. Dessa ljuva klänningar blir man ju helt kär i.
Jag är dessutom helt kär i det blek aprikos. Så ja, klänningen fick stanna.

Att hitta något blekt matchande till lillebror är tyvärr inte det enklaste. Göteborgshelgen gjorde dock att vi lyckades. En skjorta som kommer vara jätteskön varma sommardagar lika väl som till fest och fint. Och blek blå är den.

När jag sedan funderade vidare på vad jag själv skulle klä mig i slog det mig att jag har en klänning i just blek aprikos och ljusblått. Och där var trippelmatchningen klar.

Vi diggar denim

 Våra första I dig denim.

Från årsskiftet och några månader framåt har jag nästan fått smygfotografera Lilly. Det handlar nog inte om att hon inte vill vara med på bild utan snarare att jag ta för många kort. Då har hon satt upp handen som ett stopptecken och sagt "Ta inte du mer bilder på mig mamma". Men de senaste veckorna har det ändrat sig. Helt. Nu kan jag till och med be henne att "ställd dig så" eller "sätt dig där", "vänd dig om", "håll upp armarna". Inte alls naturliga bilder men oj så kul det är. Hon gillar det, jag gillar det. Vi har kul tillsammans.

Vi tog några bilder tillsammans häromdagen, i hennes första I dig denim. Eller det blev faktiskt två par för de var rea med sjuttio procent. Då kändes det liksom dumt att inte köpa två när dessa till och med blev billigare än jeans på kedjorna. Vi fullkomligt älskar dom. Modellen heter Alabama och de och fler modeller finns hos Oii barnkläder att kika på.

Wild girls t-shirt från Zara.

Första blomman, sista blomman

Idag är det bara ett fåtal blommor kvar på prydnadskörsbärsträdet. Tänk vad fort det går från första blomman till sista. Förra måndagen såg vi de första blommorna slå ut. I helgen som gick och i måndags stod det som vackrast i blom, då passade jag på att fotografera. Efter två dagar med blåst låg många blommor på marken, vackert det också på sitt sätt. Nu när blomningen dessutom över finns bara enstaka blommor kvar. Första blomman och sista blomma på två veckor. Två vackra veckor. Tänk om blommorna kunde växa och frodas som klöver istället, hela sommaren. Det vore nåt det.

Vårt prydnadskörsbär har några år kvar att växa sig stort och ståtligt. Tre och en halv meter högt redan men väldigt smalt. Man kan dock redan se dess svampliknande form som det ska inta. 

Någon sa turgumma

Pizzan la Primavera med vitkålssallad gjorde mig till vinnare.

Någon på Instagram kallade mig turgumma igår, och ja, det kanske stämmer det ja. De senaste åren har jag vunnit både en Mogen Lassens ML33, ett presentkort hos Byggmax för 5000kr och ett för 2000kr och igår vann jag igen. Klicka på länkarna om ni vill kika på vinsterna. Vill ni se fler vinster så kan ni även kika här och här och här. Turgumma var det ja. Jamen just det ja, jag vann ju dom här också i våras.

Tack vare denna lilla pizzabit har jag och min familj vunnit en resa till Bornholm. Resa med färja (inkl bil), 2 övernattningar, middag, lunch och kul studiebesök för 2 vuxna och 2 barn. Tjoho!

Att det var just pizza-biten som gjorde att vi vann beror på att receptet och ingredienserna var från Linas matkasse. Om man fotograferar sina rätter när man lagat dom och lägger ut dom på Instagram och taggar med #linasmatkasse är man med i veckovisa tävlingar. Detta hade jag helt glömt bort. Jag tar ju liksom kort på det mesta ändå. Haha.

Men igår blinkade min bild på Linas Matkasses Instagramsida och där presenterades jag som vinnare. Gissa om jag blev glad. Stort tack "Lina"!

Titt-ut typ

Hej och titt-ut, typ. (Mössa Frithop Åre)

Vi kikar in för att säga hej typ. Jag säger hej och Lilly säger titt-ut. Dagarna går i ett och tiden vid datorn och bloggen hinns inte riktigt med. Det känns som jag säger detta varje inlägg, eller så tänker jag det bara. Från och med nu kommer jag inte säga det mer. Bilderna är inte dagsfärska men så kommer det vara. Och ni som följer på Instagram har redan sett bilderna. Japp. Så är det.

Titt-ut på er så ses vi en annan dag igen för jag har nåt spännande att berätta. Kanske imorgon. Förhoppningsvis.

Pigg-spruta?

Piggelinmedel i vaccinationssprutan... man undrar. 

(Byxor Name It, body Desigual)

För en liten tid sedan firade vi vår ett-åring. Han fick i samband med det en ett-årskontroll på BVC också. Såklart. Allt gick finemang. Min bvc-sköterska brukar säga att han är exemplarisk när han ska mätas. Han lägger sig raklång och sträcker på ena benet allt vad han kan. Ligger still och ler lite. 77,3 cm. Klart. En vikt på drygt 9600 gram. Kolla öron, kroppen, titta efter lampa, säga Mama. Och två sprutor. Läkaren sa som de brukar: "Han kan ju bli lite slö i eftermiddag". Haha, så här så min son ut efter lunch. Slö. Vad är det, hihi. Men som vid tidigare vaccinationer fick han feber på natten, men det gick över dagen efter och det blev inget långvarigt. Det är så härligt när man har glada barn. Vissa dagar är de ju extra glada och det blir så fina minnen. Denna dagen lägger jag på minnet.

Gå gör han inte än. Inte själv. Mer än gärna när han får hålla i två händer. Två ska det vara annars så sätter han sig ned. Han älskar att gå och kan gå hur länge som helst när han får hålla i båda händerna. Han blir så lycklig att benen sprätter fram. När vi tröttnar på att gå med honom tjurar han lite och sen tar han sin lära-gå-vagn. Rally-Valter. Jo han kör nästan rally med sin lära-gå-vagn nu. Kan svänger och backar och står PÅ flaket och rycker i handtaget så han guppar. Hua. När han går på gräset på baksidan av huset går han tills han kör emot nåt, sen vänder han och grå och skrattar igen hela nästa sträcka.

Nu när värmen äntligen kommit kan man spendera även kvällarna i trädgården. En skön kväll redan för drygt en vecka sedan tog vi en kvällsrunda i trädgården i väntan på att maken skulle komma hem från jobbet. Då tog både Valter och Lilly med sig sina vagnar och spatserade på trottoaren. Och ser ni häcken, då den 2 maj, fortfarande inte grön.  Fyra dagar senare den 6 maj började den slå ut ordentligt. Idag är den alldeles grön igen. Så härligt med vårens grönska, varma (varmare) kvällar och skön utomhusvistelse.

Fullt koncentrerade båda två på sina vagnar.

(Mössor Polarn & Pyret)

Söta eller sura

Till stor och liten, undra om de blir sura...

Frågan är om mina ungar blir söta eller sura i dessa Bobo Choses-kläder. Jag hoppas på söta och helst inte sura, tycker nämligen vi har för mycket sura miner nu för tiden ändå (3-årstrots och en 1-årng som utmanar). Oavsett tycker jag kläderna är helt bedårande. Både söta och tuffa på samma gång. Och ni skulle känna kvalitén, som gjord för sommarplagg. Alldeles mjuk ekologisk bomull som garanterat kommer svalka skönt varma dagar. Idag hade vi en varm dag så för en stund var jag sugen på att testa kläderna. Men sen kom nåt annat emellan och som vanligt slutade det med att Lilly gick i bara trosorna här inne. Det är tydligen det allra bästa för tillfället.

Bobo Choses är ett märke som jag inte köpt tidigare, men direkt när jag fingrade på tyget hade jag svårt att låta bli. Ni hittar det bland annat hos Oii barnkläder, men enligt Oii finns det inte så värst mycket kvar tyvärr. Och påfyllning finns det inte heller.

Alltså verkar det sålt som smör. Jag förstår varför.

På tal om citroner, ni missar väl inte den söta filmen "Små citroner gula" på bio nu.

 Storasyster i heldress i mjukaste denim. Lillebror i randiga brallor.

Livat på kosläpp

Kosläpp i kvällssolen. 

På Stora Hallebo släpptes idag cirka 200 kor ut på bete, så kallad betessläpp eller kosläpp. De fullkomligt rusade ut ur ladugården och många kor till och med ramlade. Spänningen var stor när vi stod där och väntade, och bara folkmassan var spännande tyckte Lilly. Varken jag eller min svärmor hade sett klosläpp innan så det var faktiskt spännande för oss alla.

Frågan som Lilly ställde cirka tjugosju gånger var "Mamma, är bonden da? ". (För tillfället avslutas alla frågor med "da". Det är väl bara att gå till sig själv och lyssna, förmodligen säger vi "då" ofta. Det är otrolig vad de härmar/lär.) Hon frågade hela bilresan dit och ända tills självaste storbonden dök upp vi portarna när han släppte ut korna. Vi stod bara några meter ifrån öppningen till ladugården och mötte de stora djuren precis när de skulle gå runt hörnet för att sedan ledas ned på en gång ned till hagen.

Jösses vad stora de är alltså. Och när de ramlar sådär så gör det ju riktigt ont i en själv. Stackars kossor, de måste ju också få ont eller. Och full av mjölk i juvren kan det inte vara lätt att springa och skutta sådär. De borde plocka ut mjölken tyckte Lilly.

Väntar med spänning på vad som ska hända.

I rasande fart kom de första kossorna. Resten också förresten.

Och rusade på vägen ned till hagen. 

 Sen ville några stanna och stångas lite. Och ja, där är bonden också.

Någon ville gå tillbaka in i ladugården. Lille gullkossa.

Och då ville ju såklart Lilly stanna där också.

Sen blev det kallt och vi begav oss hemåt. Tack Stora Hallebo Werthéns för fint arrangemang. Och tack  Arla för bulla och mjöl även om vi inte kom fram bland folkmassorna. Då var det bullar som min älskling frågade tjugosju gånger efter.

Små ben på toppen

Utsiktsplatsen som är vår granne.

Första maj och solsken, dagen var som gjord för utomhusvistelse. Jag kände så för att ta årets första promenad till utsiktsplatsen nära oss. Bara drygt 1 km att gå men med en stigning på cirka 80 meter. Tanken var att min dotter skulle följa med. Tänk er en knapp treårings små ben i backar som man själv tycker är ansträngande. Jag gjorde en chansning, orkade hon inte gå är det ju bara att bära. Men det gick. Hon gjorde det. Första gången hon besökte denna plats och hon traskade och traskade med starka ben. Det var endast den sista backen som jag bar henne och detta gjorde bara gott för mina ben som behöver lite (mycket) styrketräning. Något mer som gjorde gott för min kropp var att jag glömde starta RunKeeper när vi gick ned, jag ville nämligen få höjdskillnaden mätt (vilket jag också glömde på vägen upp). Så när vi hade gått ned för den sista högsta backen kom jag på detta. DÅ satte jag dotter på armen och gick upp igen för att starta appen. Det var då vi mätte upp att höjden ligger på 225 meter över havet och vårt hus ligger på 146 m.

Små ben som traskat så gott som hela vägen upp. 

Vackert som tusan.

Vi gick balansgång och klättrade både på och under stockar.

Och självklart sjöng vi om blåsippan.

 Fynd på vägen.

Nästan nere igen.