En vecka sedan

En vecka av sorg. En vecka av saknad. En vecka då vi blivit överösta med vackra blommor. Vi har haft svärmor boende hos oss och även hennes blomsterbud har letat sig hem till vårt hem mitt ibland alla våra egna fina blomsterhälsningar. Gissa om vi har det fint.

En lördag i oktober

Förmiddagen bjöd på frisk luft och vi tog en promenad till Röshults outlet. Vi tog två vagnar, en till varje barn. Hem var det istället vedkorgen som åkte den en kärran. Skärbrädan fick åka med Valter-killen.

Kvällen bjöd på enorma ekologiska entrecoté. Så galet goda. Brynta i smör och sedan färdigkörda i ugnen till 60 grader. Medium. Och till detta risotto med massor av kantareller och champinjoner. Parmesan och vermouth, kan det bli annat än gott. 

Att det var trängsel i outletbutiken hindrade inte Lilly från att sätta sig mitt vid entrén och byta blöja på sin docka. Hem åkte vedkorgen i kärran.

Skärbrädan på plats och ingivs. Nästan 6 cm tjock. Maffig.

Enorma ekologiska entrecoté. Det är inte stekpannan som är liten utan köttbitarna som är stora. 

Galet gott.

Lika vackra på marken

Dags att plocka in utemöblerna.

Vår japanska lönn är mitt favoritträd i trädgården. Än så länge bara drygt två meter högt. Om några år sådär 3-4 meter kanske. Och grövre. Vidare. Ett paraply liksom så man ska få känslan av ett tak. Tills dess njuter jag av lövens färg. Från mörk vinröd till eldigaste rött på hösten. Och visps, över en natt så föll de av och pryder nu i stället marken ett litet tag.

Jag kom på att jag aldrig visat utemöblerna på plats. Utemöblerna som vi beställde i somras (här). Nu får ni en titt innan jag plockar in dom. För i morgon ska vi ju dra tillbaka klocka och plocka in utemöblerna. Eller hur.

Lika vackra även på marken.

Från en dag till en annan.

Leva och uppleva

Varför gnälla på vädret - jag är glad att leva och uppleva det.

 

Hösten bjuder på vackra färger. Alla dagar är dock inte soliga, men jag är glad att leva och få uppleva även dessa dagar. För vad är alternativet. Världen har redan förlorat en fantastisk människa. Vår kämpe. Efter ett och ett halvt år tog sjukdomen över och livet tog slut. För vår kämpe, min svärfar, makens pappa, barnens farfar. Vår vän.

Som femtonåring kunde han nog varenda stig när han strosade omkring och studerade fåglarna i skogen som är vår granne. Granne även med honom när han växte upp i huset som vi bor i. 48 år senare är det Lilly som får gå i farfars spår och lära sig alla stigar och fåglar.

Nu har skogen fått ytterligare en fågel. 

Babysim för lillebror

Nybadad på mysiga björnbadlakanet. Nedbäddad i vagnen på hemväg somnade teddybjörnen gott.

Idag började Valter babysim. Även han borde ju få chansen att lära sig gilla vatten, dels för att det är kul men också för att det är bra och nyttigt. Lilly har väldigt roligt med vatten nu. Hon går simskola med barn från 2-5 år och även om hon är ensam två-åring bland fyraåringarna gillar hon det. Det går väl inte att säga säkert att det kom från hennes tre kurser i babysim men det har nog i alla fall inte gett omvänd effekt. Valter var glad och lugn om vartannat i badet. Han myste massor när han fick flyta på rygg. Han plaskade massor när vi lekte små grodorna. Helnöjd, både innan badet (trots att jag fick väcka honom mitt i sömnen), i badet och efter badet.

Mumsigt majsknäcke

Tjejerna bakar majsknäcke och lillebror sover ovanpå den sövande diskmaskinen.

Lilly och jag bakade knäckebröd enligt ett recept från min kompis Frida idag. Ett knäckebröd gjort av majsmjöl och fröer. Men flingsalt. Så himla gott. Ni var flera på Instagram som önskade receptet. Här kommer det.

2 dl majsmjöl
1 dl solroskärnor
1 dl sesamfrö
1/2 dl linfrö
1/2 dl rapsolja
2 1/2 dl kokande vatten
flingsalt

1. Rör ihop de torra ingredienserna + olja.
2. Häll på vattnet och rör om.
3. Bred ut smeten på bakplåtspappersklädd plåt med hjälp av kavel och plastfolie.
4. Strö över flingsalt.
5. Grädda mitt i ugnen i 70 minuter i 150 grader.

Mysigt höstlurv

Lillebror i brun lurv. Storasyster i lila lurv. 

För några veckor sedan var det lillebror som fick visa upp sin lurviga fleece från Nova Star på deras Instagram-sida @nova__star (2 understreck). Idag var det Lillys tur.  Med ett foto som jag tog när vi var hos mina föräldrar förra veckan. Lurvet är så underbart mjukt och gosigt. Mys-mys verkligen. Mössorna är från Frithiof Åre.

Vill ni besöka mig på Instagram så heter jag @alltochelleringet och profilen är numer offentlig. 

En måndag - glad, grå och gråtig

En måndag med väldigt glada stunder, väldigt grått ute och väldigt mycket gråt.

Eftersom det inte var något vidare trevligt väder att vistas ute i föreslog jag för min dotter, när jag hämtade henne på förskolan, att vi skulle åka buss till ett köpcentrum där de har en "inomhus-lekpark". Gissa om hon blev glad. Hon gillar verkligen att åka buss och hon gillar att leka i lekhörnan. En bra början brukar vara att köpa smoothie på Naked Juice Bar, så även idag. Very Berry. Lika god till mor som dotter.

Idag var det extra kul i lekhörnan när hon kom på att hon vågade åka rutschkanan. Någon gång själv och helst när hon fick hålla i min hand. Det är inte helt lätt att leka med en tvååring när man samtidigt ska bära på en 5-månaders baby. Men det gick bra. Ändra tills vi skulle dra oss hemåt och Lilly verkligen inte ville åka hem. Såklart. Vi hade ju hur kul som helst. Men tyvärr tar det roliga slut någon gång. Även idag.

Det man helst önskar är att det roliga ska övergå i ett belåtet humör. Liksom "vad kul vi haft". Men en tvååring håller väl som bäst på att lära sig sådant där. I alla fall att lära sig känna efter vad det är för känslor som de känner. Det är inte alltid så enkelt. Så när Lilly nu för tiden blir ledsen över saker kan det då och då bli stora frågor. Och jag blir genomsvettig. Särskillt när man är på ett köpcentrum och har två gallskrikande barn med sig. Den ena som kastar sig på golvet, vägrar ta på sig skor och jacka. Vägrar sätta sig i vagnen och åka hem. Precis samtidigt blev den lille jättetrött och han har lite svårt att somna själv nu när han har tandsprickning så även han gallskrek när jag lade honom i vagnen.

Tala om genomsvett. Jag blir nästan ledsen själv när jag hör min som gråta på det sättet, för jag vet att det enda som han vill är att vara nära. Så lite begärt. Och när den stora samtidigt försöker förstå varför man måste gå hem när man har hur kul som helst, så önskar jag verkligen att jag inte var på en offentlig plats. Hur gör man som mamma, man har ju bara famn för ett barn. Ja kanske skulle man kunna bära två om de var små och lugna. Men att bära en fem-månaders samtidigt som en sprattlig trotsig tvååring, nä det går inte. Det går knappt att bära EN sprattlig trotsig tvååring. Alltså, hur gör man för att få med sig sina barn hem i en sån situation?

Jag fick försöka ignorera att Valter skrek och samtidigt muta Lilly med att dricka upp smoothien om hon satte sig i vagnen. Utan jacka och utan skor. Okey då. Min BVC-sköterska tyckte att sådant där får barnen lära sig genom att de fryser. Man kan som förälder inte ta alla strider. Hon hade i alla fall en stickad tröja på sig och skulle sitta under regnskyddet, så okey. Jo det gick, båda kom på plats i vagnen och sen började vi vår 40 minuters promenad med dubbeldäckaren i ösregn och uppförsbacke hemåt.

Vi stannade typ fyrtio gånger på hemvägen. Sockorna drogs av. Smootien hälldes ut i knäet. Skorna togs på. Skorna togs av. Axelskydden på säkerhetsbältet togs bort. Axelskydden kastades iväg. Vi fick vända och hämta. Regnet var ihärdigt. Pappåsen med blommor regnade nästan sönder. Som tur var somnade lillebror när vagnen började skumpa. Vagnen rullade och vi kom hem till slut. Med blodblåsa i handen, fråga mig inte hur det gick till. Efter en sån här resa känns hemmet som en trygg plats. Gissa om det var skönt att komma hem till ett nystädat hem. Lika glad var jag över att middagen redan var klar. Rester från gårdagens fiskgratäng. Mums. Frågan som kvarstår är bara OM jag kommer våga ge mig iväg dit igen...

Jag brukar inte skriva om såna här dagar eftersom jag liksom inte tycker att det är nåt upplyftande eller inspirerande för er läsare. Jag väljer själv att mestadels läsa bloggar som ger mig inspiration på nåt sätt, och det är väl därför som jag väljer att ofta utesluta stökiga dagar även från min blogg. Det diskuteras emellanåt varför många bloggar bara visar bilder på nystädade hem och på glada barn. Vad jag tycker är lite märkligt i den diskussionen är att jag tycker på nåt sätt att alla borde förstå att vardagsstök och ledsna stunder finns hos alla. Oavsett om det framgår eller ej. På ett eller annat sätt. Mer eller mindre. Sällan eller ofta. Idag väljer jag att skriva om det för självklart finns dessa stunder hos mig också. Stökbilder från köket fick ni igår. Nu får det vara nog för ett tag.

Hyllan ersätts med skåp

 Istället för hyllplanen med de färgglada glasen finns nu ett väggskåp. 

När vi renoverade vårt kök för cirka fem år sedan satte vi några öppna hyllplan. Med tiden har jag märkt att dessa har blivit riktiga dammsamlare och ett smidigt ställe att lägga ifrån sig saker på. Saker som skapar ett onödigt stök. Vi bestämde oss därför att sätta upp ytterligare ett väggskåp istället och ta bort de två öppna hyllplanen.

I veckan öppnade jag dörren för HTH:s montörer som snabbt och enkelt skruvade denna på plats. På bilden är bänkarna belamrade med DeWalt-maskiner och jag bjuder på en allmänt stökig köksbild innan jag visar mer renoveringsbilder framöver.

Dekoration till doptårtan

 Ugglor på doptårtorna.

Tårtdekorationer till barndop behöver väl inte vara klassiska bebiskorgar. Så varför inte ställa några burkar med läppbalsam på tårtorna. Inte för att det är läppbalsam utan för de underbart söta små ugglorna. Det är nåt visst med ugglor. Kanske för att de är så kloka. Vad vet jag. Tilltalar mig gör de i alla fall.

Tårtan var av blåbärsmousse med nötmarängkanter. Ovanpå hyvlad choklad och blåbär. Och ugglan.

Bordsdekorationen till dopet

Dopdukningen. Och "dagen-efter-dukning".

För exakt en vecka sedan var borden här hemma pyntade inför barndopet. Valter fick rejält med vatten i håret och efter det fick prästen ett stort leende så att prästen, enligt honom själv kom av sig, och hela kyrkan började fnissa. Efteråt bjöds det på lite gott hemma hos oss. På bordet låg mammas manglade linnedukar och blänkte ikapp med herrans många små och stora vaser växlat med små och stora blockljus. I vitt och grönt. Och silverserpentiner.

Enkel och effektfull bordsdekoration när man ska duka långbord och vill att alla gästerna ska kunna se lite av dekorationen. Höga och låga glas, på fot och utan fot, vinglas, snapsglas och annat i glas. Glasassietter under blockljusen. Hos oss fick långbordet "lång-pyntning" medan de två mindre borden fick endast "mitten-pyntat". Dagen efter byttes linnedukarna mot Rosenberg CPH och stenskiva. Snapsglasen samlades på stenskivan och de stora krysantemumen samlades i en låg vid skål. Fint hela veckan.

Lek på riskfria ställen

Det här är vardagskläder hos oss. Det syns nog att vi har potträning. När vi är hemma är det mestadels såhär min dotter är klädd nu för tiden. Det är smidigt när hon behöver springa till pottan. Nu börjar vi även våga vistas lite ute utan blöja. Korta sträckor som mellan förskolan och hemmet. Idag chansade vi när vi skulle åka till simskolan. Och jo det gick bra. Jag tror att det är vi föräldrar som är mest fega. Vad kan hända. Att byxorna behöver bytas. Men jag vågar inte riktigt släppa henne utan uppsyn i soffan än. Då får man vara påhittig och hitta på lek på riskfria ställen.

Det är så roligt att höra henne när hon säger: "Nuuuuu kommer kisset. Kissa pottan. Gå själv, kommer sen." Och så rusar hon iväg. Min lilla tjej. Jag kan inte låta bli att ta kort på den blöjfria lilla rumpan som ser ännu mindre ut i förstora trosor. Man är ju så van att se dom små barnen i blöja.

6900 prick

Nu 6900 gram prick.

Vid förra vägningen hade min lille son minskat 5 gram i vikt på en månad. På extravägningen häromdagen fick han mig helt chockad igen. Förra gången över viktnedgång, jag som bara tänkt på att han vuxit och blivit lång. Denna gång chockade han mig med rejäl viktuppgång och glädjetårar. Drygt 600 gram på knappt 2 veckor. Det ni. Runda kinder är mysiga.

Hundtanden hemma

Hundtandskudden från Hemtex. Ena dagen i butikens hylla, nästa dag i vår soffa.

Ni som följt min blogg en tid vet att kuddar till soffan varit en följetong. Nu äntligen har några kuddar hittat hem; en hundtandskudde från Hemtex, mörkgrå filtkuddar från Granit och med en grön Mimou-kudde från förrådet. 

Vi har haft enfärgade kuddar länge och därför tyckte jag det vore kul med mönstrat. Det är dock svårt att hitta mönster som inte konkurrerar med tavlor och tapet tycker jag. Jag har provat några stycken innan det riktigt blev bra. Fotokuddar gillar jag men de kom inte kom till sin rätt hos oss. Här kan ni se en kudde som inte funkade till tavlan. Kudden var fin i sig men det hjälpte inte. Helheten är viktigt och även om kudden var fin i sig fungerade den inte i mitt vardagsrum.

Hundtandskudden hittade jag på Hemtex. Tog ett foto för att kunna visa maken eftersom jag som vanligt inte kunde bestämma mig direkt om den skulle passa eller ej. Nästa dag fick maken inhandla kudden på hemväg från jobbet. Med en uppmärksam dotter som lägger märke till alla förändringar i hemmet, är det nu han som fått "credit" för denna kudde. Just för att han kom hem med kassen. Idag när Lilly skulle varva ned i soffan frågade jag om hon ville ha en kudde bakom ryggen.
Lilly: - "Inte den. Denna." Och så pekade hon på "pappas" kudde istället.
Lilly: - "Pappa köpit kudde" säger hon.

På vår köksbänk

På min köksbänk.

Jag plockar fram på bänkarna i köket, i lådorna från Granit. Har verkligen fastnat för Granits produkter, de har så många godbitar i sitt sortiment. Här en trälåda fylld oljor och vinäger. Perfekt nära spishäll och matlagning. Jag kunde inte låta bli att knäppa lite med dymon också.

Krokar och hyllor i lekhörnan

Tjejer kan köra Makita.

Jag har alltid gillat att skruva och greja. Verkar som min dotter också gillar det. Hon gillar visserligen att göra det mesta som vi gör. "Lilly kan". "Lilly vill". Så självklart fick även hon få testa att skruva. Lite på låtsas sådär ni vet. Det var hon nöjd med. Jo jag tror hon blir en händig tjej.

Kolla in resultatet i hennes kökshörna i vårt kök. Att ha leksaksköket just i köket är verkligen något jag kan rekommendera om ni har plats för det. Det är ju just när vi lagar mat som hon också vill laga mat. Då tycker jag det underlättar att hon är i närheten. Hon vill ju dessutom vara i närheten. Så om det hade stått i hennes rum hade hon inte lekt med det på samma sätt tror jag inte.

Krokar och hyllor på plats. Trådbackarna är från House Doctor och du hittar dom hos Darling Things.

Vi steker ägg, lök och wokar morötter. Hänger minimopp och diskförklädet på kroken.