Små ben på toppen

Utsiktsplatsen som är vår granne.

Första maj och solsken, dagen var som gjord för utomhusvistelse. Jag kände så för att ta årets första promenad till utsiktsplatsen nära oss. Bara drygt 1 km att gå men med en stigning på cirka 80 meter. Tanken var att min dotter skulle följa med. Tänk er en knapp treårings små ben i backar som man själv tycker är ansträngande. Jag gjorde en chansning, orkade hon inte gå är det ju bara att bära. Men det gick. Hon gjorde det. Första gången hon besökte denna plats och hon traskade och traskade med starka ben. Det var endast den sista backen som jag bar henne och detta gjorde bara gott för mina ben som behöver lite (mycket) styrketräning. Något mer som gjorde gott för min kropp var att jag glömde starta RunKeeper när vi gick ned, jag ville nämligen få höjdskillnaden mätt (vilket jag också glömde på vägen upp). Så när vi hade gått ned för den sista högsta backen kom jag på detta. DÅ satte jag dotter på armen och gick upp igen för att starta appen. Det var då vi mätte upp att höjden ligger på 225 meter över havet och vårt hus ligger på 146 m.

Små ben som traskat så gott som hela vägen upp. 

Vackert som tusan.

Vi gick balansgång och klättrade både på och under stockar.

Och självklart sjöng vi om blåsippan.

 Fynd på vägen.

Nästan nere igen.