Pratsam liten dam

En pratsam liten dam. 

Jag har alltid sagt till min man att jag längtar tills barnen börjar prata, liksom diskutera och resonera. Babbla och tjattra. Jag har också sagt att jag kommer väl ångra det en dag när de båda pratar i mun på varann. Fast jag tror inte det. Jag gillar verkligen när hon pratar. Liksom berättar, säger vad hon funderar på, liksom uttrycker vad hon har inom sig. Jag längtar verkligen tills båda barnen ränner omkring här i huset och tjattrar ikapp och när familjen sitter vid middagsbordet omgiven av prat, viktigt som oviktigt. 

Jag försöker uppmuntra henne redan nu att i ord säga vad hon vill. Jag försöker också att berätta för henne att det är så svårt för mig att förstå vad hon menar när hon tar till tårar/gnäll istället för att berätta. Mer och mer försöker hon uttrycka i ord vad hon tycker och tänker. Hon har de senaste veckorna börjat berätta om hur förskoledagen varit, ni vet sådant som fröknarna säger när föräldrar hämtar barnen. Hon hör och ser allt denna lilla dam och apar efter det mesta. Jag är så fascinerad att hon lägger märke till varenda min, varenda detalj, varenda ord. Två och ett halvt år. De är ju små men samtidigt börjar de bli stora.

Idag fick jag höra de allra finaste orden flera gånger om hela eftermiddagen. Jag blir så lycklig i hjärtat så det går inte att beskriva. När vi gick hem från förskolan promenerade Lilly istället för att åka i vagnen. Lilla damen vill helst vara utan vantar och jag tog av mig min också för att värma henne. Då säger hon "Mamma, tycker om att hålla handen så". Gullung, såklart du får hålla så länge du vill. Hon berättade också följande för mig idag: "Mamma, idag Lilly ätit så ba (bra) på dagis". Igår sa hon "Mamma, idag Lilly sovit så ba på dagis". Berätta har blivit ett ofta förekommande ord. Eller rättare sagt "bätta".

"Bätta mamma pappa åkit med bilen". Det är nog minst tio gånger om dagen hon ber att vi ska berätta något. När hon går och lägger sig ber hon alltid att vi ska "bätta". Då är det om dagen som varit som vi ska prata. Och morgondagen. Sen säger hon ofta "Lilly bi så lessen mamma gå ut från Lillys rum". Då säger jag att hon behöver inte vara ledsen för mamma är här utanför och hon får ropa om det är något; om hon till behöver bajsa, om hon kräks eller om hon blir sjuk på nåt sätt eller om hon ramlar ut sängen. "Om Lilly får ont i magen" och "om Lilly tappar nappen" fyller hon i då. Sen säger hon "Bätta mamma om Valter, pappa och mamma" Då ska jag berätta att alla i familjen älskar henne. "Mmmm, och Lilly älskar Valter" säger hon då. Nästan samma visa varje kväll.

Jag det är många många ord och långa meningar som bubblar ur denna tjej nu. Det är färger, veckodagar och siffror. Idag frågade hon om det var lördag, nej måndag sa jag. Då gick hon och berättade för Valter 9 månader att det är måndag idag och att det sen kommer tisdag onsdag och sen kan det bli lördag direkt ibland. Men ibland blir det rätt. Likaså med siffrorna, ett till fem går bra, men sen blir det åtta direkt ibland. Oavsett älskar jag att höra detta babbel. Och för att inte prata om alla sånger som hon sjunger här. Ibland kastas orden om, som vid diamanten i skyn i Blinka lilla stjärna, men vaddå. Jag kan aldrig få nog av detta. Och när de små dessutom kommer och gosar näsan mot näsan, lägger kind emot kind eller klappar oss på kinden och  säger "Jag tycker om dig mamma, jättemucke". Då känner man meningen med livet.

Kläder: klänning från Wheat, leggings från Zara.

Min stora lilla tjej.