Första huvudfotingen.
Idag blev jag en tårögd och stolt mamma när jag kom till förskolan för att hämta min dotter. På hennes hatthylla såg jag att där låg en huvudfoting, daterad idag och med Lillys namn. Direkt när jag kom in till min dotter som satt och pärlade i atelén med fröken Marie fick jag höra hur det hade gått till.
De hade egentligen ritat snögubbar men när fröknarna märkte att Lilly själv ritade in både armar och mun på snögubben så de testade henne att göra en ny teckning, en huvudfoting. Fröken hade sagt till Lilly att rita en kropp, rita huvud, rita armarna, rita ögon och mun. Allt kom på plats. Fröknarna hade varit förvånade de också sa de. Jag blev så förvånad så jag höll på att börja gråta. Min lilla dotter. Pluttan. Kanske är det alla snögubbar vi ritat under jullovet kanske.
Denna har nu förevigats på fotografi och är skickad till mormor & morfars och farmors fotoram. Pappret ska vi sätta i Lillys pärm. Några har tipsat mig om att brodera barnens första huvudfoting på ett kuddfodral eller tavla eller liknande. Det kanske kunde vara nåt.
Visst blir man stolt så man spricker.
Åhh, så fiiiin! Så himla gulligt när de börjar rita huvudfotingar.. :-)
SvaraRaderaSötnos! Och nog blir man stolt så att man nästan spricker över alla dessa steg som ens barn tar. Precis som det ska vara. :)
SvaraRaderaKram Lotta
Fantastiskt fin! Man spricker av stolthet helt klart. Jag väntar på Noels huvudfoting. Får se när det blir en. kram
SvaraRadera