I mitt kök; klockan 17 och klockan 19.
Det är sällan jag visar stök. Men idag var det sånt kaos så jag kunde inte låta bli att ta en bild. Och jag kunde inte heller låta bli att dela med mig av den även om jag egentligen inte är någon förespråkare för att visa stök. Om det är något man kan vara säker på att andra har så är det just vardagsstök. Mer eller mindre. Oftare eller mer sällan. Men det finns. Stök finner jag själv inte särskilt inspirerande att läsa om liksom och därför är det heller inget jag gillar att dela med mig av. För jag förstår inte att det skulle vara inspirerande för någon. Kanske en tröstan möjligen i att det Finns. Men det vet vi ju redan liksom. Hur som helst, idag bjuder jag er på mitt kökskaos.
Klockan var halv fem och läget kändes under kontroll. Valter hade precis ätit gröt, så jag visste att han inte var hungrig. Men även om bebisar är mätta han de ju vara ledsna. Och idag ville lillebror ha lite närhet. Inte sitta i matstolen, inte sitta i gåstolen, inte ligga på golvet, inte sitta i bumbostolen. Han ville sitta på min arm.
Lilly var jättehungrig sa hon. Mamma jag är "hungrig hungrig" och så fnissade hon. Hon hjälpte till att skölja grönsaker, att dela zucchini (chichini som hon säger) och dela paprika. Sen började hon tröttna. Jag skulle rosta grönsakerna och sen göra en sås på tomater och kikärter. Dela tomater, hacka lök, pressa vitlök, strimla soltorkade tomater. Där vid de soltorkade tomaterna hade Valter testat alla tänkbara "sittstationer" och protesterade till fler. Hur delar man soltorkade tomater med en bebis på armen. Jo, men en sax i grytan. Skölja kikärter. Låta Lilly smaka. I med tomatpuré, vatten, honung mm. Och koka färsk ravioli. Nu var Lilly hungrig. Hon fick maten utan att jag hade mixat tomatgojjset till en slät sås. Sen kom maken. Räddningen. Bild på maten kan ni se bland de rullande IG-bilderna.
Typ två timmar senare när vi ätit i skift, gett barnen välling och gjort dom redo för natten och nattat dom, då blev det ordning i köket igen.
Så farligt ser det inte ut. Men jag kan tänka mig hur ljudnivån var.
SvaraRaderaKram
Hihi, ja det borde kanske varit en bättre närbild :) Det var nog som du skriver ljudnivån som fick mig att känna av kaoset mer än att båda diskhoarna var så fulla så jag fick lägga använda skärbrädor och durkslag på bänken hitom skärbrädan. Att jag sen knappt visste var jag skulle hälla av pastavattnet ändå. Att köksbordet som knappt syns i bild var överfullt med saker. Att resterande bänkskiva till höger om köksfläkten var full-full. Och alla leksakerna som låg på golvet där som jag fick hoppa mellan. Och en påse med uthällda solrosfrön :) Jaja, du vet.
RaderaKram
Kanske inte inspirerande med kökskaos, men jag tycker det är befriande. Att veta att man inte är ensam.
SvaraRaderaTack för ditt kaosinlägg!
Kram
Tack, vad roligt att det uppskattades :)
RaderaHåller helt med dig ang bilder på kaos och vardagsverklighet vs. städade bilder. Det är ju mer intressant o inspirerande med fina bilder. Samtidigt är det kul att ibland få en glimt av andras vardagsstök och före- och efterbilder.
SvaraRaderaTack för dina kommentarer hos mig! :) Har själv varit dålig på att kommentera på sista tiden - just för att de nedrans vardagsbestyren tar sådan tid. Allt går i ett just nu. Appropå det tackar jag för tips på enhands-matlagning med bebis på armen. ;)
Se där, tänk att även detta kaos kunde inspirera ;) Syftar på enhandsfattningen i matlagningen :)
RaderaVilket roligt inlägg!!!;)) kram
SvaraRaderaTack, vad roligt att det uppskattades :)
RaderaÅh förstår vilket kaos det blir i en småbarnfamilj. Mina barn är ju stora nu.
SvaraRaderaFast jag kan stöka till när jag fixar och donar, så man kan tro något annat :-)