lördag 31 december 2011

Att önska gott nytt år




(Bild: lånad från nätet)


Jag önskar att ni alla får en fin afton och en riktigt bra start på det nya året! Vi ska fira tillsammans med vänner. Fyra par med tillhörande barn; tre barn, en pytteliten bebis, och två krabater i magarna. Maten har vi delat upp så varje familj fixar var sin rätt. Ska bli spännande att faktiskt inte veta menyn innan. Därför ska jag inte här och nu avslöja vad vi har gjort till förrätt, men att det är ett bloggtips jag gått på kan jag ju avslöja. Men okey, en av dom här... Jag är själv nyfiken på smakerna. Och värdinnan har förberett med rislyktor istället för raketer, det gillar jag.

Gott slut och gott nytt år!
Kram Linda

fredag 30 december 2011

Att peta mellan tårna

 Dra isär tårna...


 Peta med det lilla pekfingret...


Dra undan luddet...

 Spana in luddet...


Och slutligen ge bort det.


Är det inte lite sött ändå. Även om det är just tåludd vi pratar om. Tänk att en 1,5-åring gillar att peta mellan tårna. Ja man kan ju undra hur hon lärt sig detta. Då måste jag raskt skylla på hennes pappa som envisas med att nagelklippningen är min uppgift och att han istället kan lära henne att hålla rent mellan tårna och fingrarna. Skämt å sido, jag vet inte riktig hur det kom sig att peta mellan tårna blev en grej. Ni kanske känner till den där ramsan "en liten ärta, en liten ärta, en liten ärta, en liten ärta, och en stor stor böna", den har vi gjort sedan hon var några månader och hon har alltid älskat när vi "drar" i hennes små tår. Ramsan har väl utvecklat sig till att även innefatta att rensa mellan tårna.

Lilly har alltid gillat när vi pillar på henne; killar henne i håret, klappar henne på ryggen, smörjer in hennes kinder med vädersalva. Sedan babymassagen gillar och också att få benen insmorda med hudolja. Hon gillar det mesta utom att klippa naglarna.

Det här med att ta bort ludd mellan tårna gillar hon så mycket att hon nu tar hon av sig strumporna själv och börjar peta. När som helst. Häromdagen när jag lyckades fotografera henne i sin julklappsdocksäng. Ikväll när jag smygkikade in på hennes rum när hon hade gått och lagt sig. Jag såg då en fot som smugit sig upp under täcket och där låg hon med röda svamplampan tänd och petade mellan tårna tills hon somnade.

När hon är färdig burkar hon också ofta be oss att vi ska göra rent mellan hennes fingrar när hon är klar med tårna. Hur gamla är barnen när man inte längre tycker detta är sött??

Julklappströjan är från Mini Rodini och heter Zig-Zag L/S Raglan Red och den hittar ni nu på rea hos Mini Rodini om ni vill.

Att vara gravid i vecka 25

Dagsfärsk magbild i vecka 25 (24 +1).


Idag ska jag dela med mig av ännu en incident som bevisar att minnet kan påverkas under graviditeten och att mitt sannerligen har gjort det. Jag har ju redan fått p-böter pga detta och jag måste skriva allt på en kom-ihåg-lista annars glömmer jag garanterat. Igår när jag skulle till min barnmorska åkte jag till fel mödravårdcentral. Det ni. Det var inte riktigt så illa dock som det kan låta, låt mig berätta.

Jag vet ju såklart vilken MVC jag normalt brukar besöka men ibland när det är ont om exv läkartider händer det att man får åka till en annan. Igår skulle jag som sagt träffa min BM. Jag var i god tid och satt i väntrummet i lugn och ro och precis när en läkare kom och ropade upp kvinnan bredvid mig slog det mig att när läkaren är på denna MVC, på torsdagar, brukar de vara i min barnmorskas rum. Var är då min BM, tänkte jag?! Fasen! Jag vet ju att hon då vanligtvis är på en annan MVC i stan och mindes plötsligt att vi hade pratat om att jag skulle åka dit istället. Men med detta minne jag nu besitter blev jag såklart osäker på det också. Jag hoppade upp från stolen och försökte hitta någon annan BM att prata med, hittade ingen... Försökte att få tag i BVC för att be dom om hjälp men hittade ingen där heller... Rusade ned till receptionen där jag bara fick till svar att de inte kunde hjälpa mig för att vårdcentralen och BVC/MVC tydligen var helt skilda åt. Sprang ut till bilen för att försöka hitta ett telfonnummer att ringa till den andra MVC men det var ingen bra idé för där är ju alltid bara telefonsvarare påslagen och så ringer de istället upp senare. Hm, vad göra?? Det måste ju finnas en BM på MVC tänkte jag eftersom läkaren faktiskt var där, tänk om det ändå är så att Min BM är där. Jag var ju trots allt osäker fortfarande. Sprang in igen och hittade då åtminstone en annan barnmorska att prata med. En hjälpsam sådan dessutom som direkt ringde till den andra MVC där min BM arbetade dagen till ära. Och jag var så välkommen fast att det blev en stund senare än den bokade tiden. Barnmorskor är då ett rart folk, i alla fall nästan alla jag kommit i kontakt med. Tänk att det mesta ordnar sig.

Fast att jag stressat omkring sådär låg blodtrycket bara på knappa 90 genom knappa 60. Men tydligen kan trycket öka lite efter v 25 någonting, det hoppas jag innerligt. Magmåttet (SF-måttet) var 23 cm, så två centimeter hade det ökat sedan sist jag var hos BM. Fast att jag själv trott att magen är större denna gången än när jag väntade Lilly visade SF-måttet att jag är 1 cm mindre. Däremot är själva midjemåttet 3 cm större. Det är ju inget mått BM tar utan det är bara något jag roat mig själv med. Det måste vara julgodiset.


Vecka 25
Blodtryck: knappt 90/knappt 60
SF-mått: 23 cm
Vikt: + 2,5 kg
Bebisens hjärtslag: 138 slag/min

torsdag 29 december 2011

Att gilla pannacotta och tulpaner









Egentligen hade jag tänkt bjuda er på ett annat inlägg som jag håller på att förbereda men det fanns varken tid eller ork för att färdigställa det idag. Istället får ni en mobil-shot av den goda efterrätten vi åt häromdagen. Vad är det som säger att man inte kan njuta av det ikväll igen?! Men ikväll är hallonsåsen inte passerad. För övrigt sak samma. Röda tulpaner njuter jag också av. Hoppas ni njuter av Er kväll!


Vaniljpannacotta med hallonsås (6 portioner)
6 dl vispgrädde
1,5 vaniljstång
0,75 dl socker
2,25 st gelatinblad blötlagda i vatten


Koka ihop grädden, fröna och stången av vaniljgstången och sockret. När det kokat upp lägger du i de blötlagda och urkramade gelatinbladen och rör tills de löser sig. Häll i portionsformar och ställ i kylen. Hallonsåsen gör jag av mixade tinade hallon där jag tillsätter florsocker efter smak och tycke. Om du vill ha en helt slät sås så passera den genom en fintrådig sil. Låt smaka!

onsdag 28 december 2011

Att ha en krabat som växer som den ska

Tillväxtkontroll i vecka 24 (23+6). (Bild: från Liberos App)

Huvudet ned och fötterna uppåt, så låg bebisen på tillväxtkontrollen idag. Det var inte helt enkel för läkaren att utföra kontrollen eftersom benen i stort sett sparkade hela tiden. Bebisens huvud mäts tre gånger, bebisens mage mäts två gånger och lårbenen mäts tre gånger. Det krävdes många mer än tre försök på lårbenet. Men till slut fick vi i alla fall veta att krabaten vuxit som den ska och att allt såg bra ut. Hjärtat slog så fint så.

tisdag 27 december 2011

Att ha firat jul en gång till

Ikväll har vi firat jul ingen fast denna gång med min familj. Mina föräldrar, syskon, svägerska, svåger och alla Lillys fem kusiner. Lillys kusiner är mellan tolv och tjugofyra år så hon är som en liten sladdkusin kan man säga. Man kan lugnt säga att hon får full uppmärksamhet från alla och det gillar hon såklart. Vad hon inte gillade var när hon skulle ge ifrån sig julklappar till kusinerna. Lilly hade svårt att förstå att alla presenter faktiskt inte var till henne. Så när kusinerna öppnade sina julklappar blev Lilly helt förtvivlad, hon trodde ju att även de var till henne. Lilly fick fantastiskt fina presenter som gjorde både henne och mamman glada.

Lilly får hjälp av sin moster att öppna julklappen som innehöll Herr Nilsson.


 
Lilly med sina tre tjejkusiner. Inte ens snöret räckte för att trösta när de stora tjejerna fick sina julklappar.


Pyjamasbus med busmorfar och ett klisterhjärta precis innan läggdags.



Tjejen som gillar bus.


Julmaten hade vi tröttnat på vid det här laget så istället bjöd vi på citron- och rosmarinamarinerad kycklingfilé med avoriris (se recept nedan). En perfekt rätt som kan förberedas innan och dessutom går bra att tillaga i långpanna om man är många. Till efterrätt fick min familj pannacotta med hallonsås (färska tinade hallon som mixas till en sås och sedan passeras genom en fintrådig sil, rör sedan ned siktat florsocker).



Recept från Linas matkasse v. 48 (4 portioner)
1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Koka 4 portioner avoriris enligt anvisningarna på förpackningen.
3. Blanda 3 msk olja, 1 msk vitvinsvinäger, 1/2 dl vatten och 1 msk honung. Pressa ner saften från 1/2 citron och pressa 2 vitlöksklyftor. Repa bladen av 1-2 rosmarinskvistar och stöt dem i en mortel. Blanda ned allt i oljan och krydda med 1/2 tsk salt och 1 krm svartpeppar. Riv ned 100 gram grana padano (parmesanost) i blandningen.
4. Lägg ca 600 gram kycklingfileér som du delar på längden i en ugnsfast form. Halvera 250 gram körsbärstomater och fördela körsbärstomaterna och ostblandningen över kycklingen och stek mitt i ugnen i ca 20 minuter.
5. Servera kycklingen med avorisris och en trevlig sallad.

måndag 26 december 2011

Att vara ledsen över den godaste kolan


Det är bara annandag jul och den godaste kolan är redan slut. Kan man bli annat än ledsen. Innan året är slut lovar jag att jag bakat den igen. Receptet hittar du här hos Fiffiga systrarna.


Första gången jag kokade dessa fick jag slänga både smeten och brödformen. I receptet står att man ska hälla smeten i en oljad brödform för att få kolan hög och fin. Visst blev den hög och fin men jag fick inte kolan ur formen... Allt fick slängas. Så lägg bakplåtspapper i botten även om det inte ger så raka och fina kanter. Kanske skulle man våga sig på att lägga plastfolie i i stället som jag sett Leila göra. Jag vågade dock inte testa med tanke på att jag redan förstört en omgång. Ville inte riskera att bli utan igen. Någon som testat att hälla 124-gradig kola på plastfolie; smälter inte plastfolien??


 Grymt goda kolor vill jag lova. Men koka dom inte mer än till 123-124 grader. 123 = ganska mjuk. 124 = seg. Jag skulle inte våga koka till 125 för jag gissar att det är lätt att det stiger en grad till och vips är de för hårda. Men ni vet bäst hur ni gillar era kolor.



 
Alltså. Egentligen vet jag inte om det är någon idé att slå in kolorna i papper. För de kommer ändå ätas upp snart. Men just jobbet med att slå in dom gör ju att kolorna blir lite mer långlivade i och för sig.


 
Ingredienser: 100 gr smör, 1,5 dl strösocker, 1,5 dl ljus sirap, 4 rågade msk kakao, 1 tsk vaniljsocker. 
Koka till 124 grader och tillsätt efter det vaniljsockret. Häll upp i en brödform med bakplåtspapper i botten och låt svalna.

Att titta på alpacka

Visst är julhelgen härlig med mat och soffslapp i mängder, men samtidigt byggs ett behov av frisk luft och lite rörelse upp. Idag tog vi en sväng till stadsparken där Lilly fick leka i stora lekparken och titta på djuren. Lilly och mannen gick med spända steg mellan de olika djuren och jag också även om jag kom på rejäl efterkälke. Väl hemma var jag helt utslagen. Lilly däremot verkade ha fått en överdos av energi.


Rejäl lekpark även om Lilly fortfarande är för liten för mycket. Men hon älskar att gå omkring och titta på alla andra barnen som leker.



Vackert värre.



Alpacka finns det ett par stycken.




Och getter.
 



Och några ponnys.

Att ha firat julafton

 Första julklappen fick öppnas av en nyvaken Lilly halv åtta på julaftons morgon. Här kör hon den lilla Vilac-bilen med foten.



Gästerna kom vid tolv och vi åt julbord tillsammans. Lilly älskade all julmat; hon åt revben (som ni ser), kalvsylta, köttbullar, ost, svampomelett, julskinka med senap, lönnsirapsbakade äpplen, köttbullar, prinskorv, potatis, rödbetssallad, enrisrökt korv, julbröd med fikon, julost m.m.m.m.



Hon åt från sin egen tallrik, från servetten, sen från...


... min tallrik. Och slutligen även ostkaka, grädde och clementiner. Lilly är väldigt nyfiken på smaker och det tycker jag är skoj.


 

 På eftermiddagen kom den efterlängtade tomten och knackade på altandörren. Lilly blev först lite rädd och hoppade upp i farmors famn.







"Finns det några snälla barn här?" frågade tomten. Det var bara Lilly som fick paket i år. Vi vuxna hade bestämt att inte byta några julklappar. Men det var många paket under granen ändå.



Här påbörjar tomten paketutdelningen.





Jag blev nog mer glad för vissa paket än Lilly själv.

Att tro att man svalt en skinka

Om jag inte hade tagit magbilden dagen innan julafton hade jag nog trott att jag svalt en hel skinka, för oj vad mycket gott vi ätit i helgen. Det var första året som vi firade julen hemma hos oss, visst innebär det mycket stök och tid i köket men samtidigt får man ju möjlighet att testa rätter som man själv tycker är spännande. Vårt julbord bestod av klassiker blandat med några nykomlingar som juligt fröbröd, kålsallad med granatäpple (receptet hittar du här hos Ica) samt lönnsirapsbakade äpplen och lök (receptet hittar du här hos Ica). Revbenen griljerades i porter och sirap. Portersmaken var dock ingen höjdare för gravida smaklökar men både dottern och övriga gäster tyckte dock de var goda.De lönnsirapsbakade äpplena var goda men ingen stor smakupplevelse. Däremot kålsalladen blev en av mina favoriter, mums!

Gravidmagen dagen innan julafton, vecka 24 (23+1).



Chokladdoppade marschmallows med hackad mandel.





Porter- och sirapsspjäll, kålsallad med granatäpplen, lönnsirapsbakade äpplen och lök.






Wienernougat, busenkel och omtyckt av många. 100 gr flagad rostad mandel, 250 gr smält Odense nougat, 150 gr hackad mörk choklad. Rör ned den hackade chokladen i den smälta nougaten och blanda även i den rostade mandeln. Bred ut på bakplåtspapper.

fredag 23 december 2011

Att ha julgardinerna på plats

 
 Enkel rak kappa. För att slippa göra nya hål i väggen återanvänder jag fästena från Mairos hissgardin som tidigare hängt här.  Jag syr en kanal upptill och en lika bred kanal nedtill, sedan är det bara att trä rullen i den översta kanalen och den platta tyngden i den nedre. Att man inte kan hissa den upp och ned gör mig inget.




Dan före dan kom dom äntligen på plats. Julgardinerna. Så värst juliga är de kanske inte egentligen men det är ju åtminstone två röda nyanser på rutorna. Tyget som legat i gömmorna sedan förra året förflyttade sig idag upp på väggen. Mina köksgardiner är ju ingen avancerad historia men jag är så himla glad att de faktiskt sitter där på väggen nu eftersom det är första året som vi ska fira julen hemma hos oss.

Att fotografera gardinerna var då ingen enkel historia varken på dagsljus eller kvällssken. Mitt på dagen stod det några bilar på gatan utanför som jag ogärna ville ha med i bild. Att fota i kvällsljuset är heller inte det enklaste. Men men, ni ser väl någorlunda kanske.

Med benen i högläge och värktabletter för huvudet kommer jag nu somna på två sekunder. Dagen har varit hektisk och nu känns det helt underbart att äntligen välkomna julefriden. Lilly sover gott efter att ha varit och busat hos sin farmor & farfar hela dagen. Medan jag trampade gasen i bott på symaskinen hann mannen både griljera revben och knäskura badrummet. Goda dofter båda två. Det ska allt bli gott med lite julmat imorgon.

På tal om julmat. Idag har vi tagit de första bilderna på magen. Tänkte att det är bäst att göra det innan julen så ingen beskyller mig sen för att det är julmaten som åstadkommit kulan ;) Tänk att idag är det redan vecka 24 (23 + 1).


Tygbiten som blev över fick bli en matchande handduk.

Att ha julblomman på plats


Soffbordet pyntat med julegrönt och hamrade gran-ljusstakar från BoConcept.


Den förste att uppmärksamma den nya blomman på soffbordet var min lilla dotter. Hon och mannen hade varit i väg en sväng och när de kom hem hade jag fixat på soffbordet. När Lilly såg detta var hon snabb att hämta mig; tog mig i handen, gick till platsen och pekade och log mot mig. Man blir ju helt varm i hjärtan. Är det inte fantastiskt att en sån liten varelse redan kan vara så uppmärksam.

En annan morgon när hon vaknade hade jag bytt soffkuddar och filtar i soffan från kvällen innan. Innan var de cerisa men nu går de istället i grönt och grått. Hon tog med mig och pekade på varenda kudde och filt och såg bara glad och nöjd ut. Hon är mammas tjej hon (även om min make visserligen är ganska uppmärksam han också men det får han inget beröm för idag).

Att vara smått galen

Ni som inte visste det sen tidigare, här kommer bevis på en av mina galenskaper. Det är ju trots allt dan före dan.


torsdag 22 december 2011

Att titta in i skattkammaren


Lampan som Lilly gillar att tända själv.


Jag har precis tittat in i skattkammaren, barnkammaren där min lilla skatt ligger och sover, för att släcka hennes svamplampa. Hon slocknar redan vid sju på kvällarna och för tillfället vill hon gärna ha sin svamplampa tänd när hon somnar. Hon har den på en hylla ovanför sin säng så att hon själv kan tända och släcka som hon vill. Så även om vi släcker när vi säger godnatt och går ut från hennes rum tänder hon den igen. Verkar som hon gillar det röda skenet som blir. Eller så är det bara för att hon ska se när hon pillar lite på sin nalle och snuttefilt innan hon somnar.

Oavsett tycker jag inte det spelar någon roll. För läggning och nattsömn är det som för tillfället fungerar allra smidigast hos oss. Det har verkligen inte varit smidigt sedan födseln, utan sedan i somras. Och kanske just för att man vet hur jobbigt det kan vara så uppskattar vi dessa lugna kvällar/nätter otroligt mycket nu. Ni som följt bloggen senaste året eller känner oss i verkligheten vet att vi varit uppe otaliga gånger om natten för att hjälpa henne att somna om. När hon väl "lärde sig" att somna själv, alltså utan vår hjälp, har hon sovit som en gud om nätterna. Tack och lov för detta säger den gravida mamman som nog inte hade klarat av denna graviditet utan att få lugna kvällar och få sova enligt sin egen sömncykel om nätterna.

Här får ni titta in på hennes sänghylla som ni innan bara sett skymta i rött sken. Ängeln är en Goebel årsängen (2010) som hon fick från mina båda mostrar förra året när hon döptes. En skyddsängel ovanför sängen passar väl fint, och alldeles extra såhär i juletider. Tavlan är också en doppresent och på den står det "här bor en prinsessa" massor av gånger och mitt i texten kommer oväntat Lillys alla förnamn, vikt, längd och födelsedatum. Mitt i tavlan är det också en ängel. Skorna som ni ser hängandes under hyllan är mina små skor som jag hade när jag var liten. De är lagom till Lilly nu, och jag är ju precis som Lilly född i juli, så jag gissar att det var mina små juleskor. Röda och fina. Fortfarande.

Juleskor och skyddsängel i rödaste julerött.

Att känna doften av juligt fröbröd


Juligt fröbröd, innehållande fikonbitar och hasselnötter.


Julen är nära och stöket är nästan färdigt. Tur är det, för nu börjar jag känna mig ganska sliten. Måste säga att jag är ganska stolt över att vi började redan i fredags med sådant som kunde förberedas. Vanligtvis är jag den typen som är ute i sista minut. Nu är det bara revben kvar att griljera, lite städning och förhoppningsvis ska jag hinna lite mer julgodis. Och så var det ju det där med julgardinerna...

Idag har jag semester och hela familjen tog sovmorgon till halv nio (!!!). Jag vaknade jättettrött och redan innan jag klivit ur sängen var huvudvärken där. Somnade om en timma med värktabletter innan jag sedan lyckades ta mig ur sängen. Det är ganska konstigt egentligen hur mycket en graviditet kan ta på kroppen. Och knoppen. Mig ger den både huvudvärk och dåligt minne. I takt med att magen växer börjar jag även känna av tunga ben, fogarna och sammandragningar. För att underlätta för benen har jag fått stödstrumpbyxor. Jag ni läste rätt. Strumpbyxor med stöd från tå till midja. Fråga mig inte hur jag gjorde för att få på dom. Var först nyduschad och sedan helt genomsvettig. Det tog en halvtimma för två stycken distriktssköterskor att ta alla mått som behövdes för att beställa dessa måttanpassade saker. Ni kan försöka gissa hur det är att få på sig dom. Det känns ungefär som ett korvskinn, tror jag. Men samtidigt skönt såklart. Det är nog det närmsta korvskinn jag kommer i jul för att göra korv är inte något vi gett oss på. Gör ni? Däremot bakade jag bröd idag. Receptet kan ni hitta här.

Tyvärr glömde mitt hemska gravidminne att det skulle läggas pumpafrön ovanpå innan brödformarna skickades in i ugnen. Efter halva tiden kom jag på det och lade på dessa godingar. Dock fastnar de ju inte så bra eftersom brödet redan fått en yta. Nu ska här bli en kvällsmacka med nybakat juligt fröbröd och julskina. God kväll!

Att ha sillen inlagd


 Lingonsill och senapssill.


Visst är det både roligare och godare att bjuda på hemgjord sillinläggning. Det behöver verkligen inte vara svårt och tidskrävande. Min favorit är lingonsill (receptet hittar ni här) och den har min kompis gjort minst tio år i rad till midsommarbordet. Men visst passar även lingon på jul? En annan klassiker är väl senapssill. Tveka inte, båda går snabbt och enkelt!

Kör alla dessa ingredienser i en mixer/matberedare:
1 dl söt svensk senap
2 msk stark skånsk senap
2 msk fransk senap
½ dl strösocker
1 tsk vitvinsvinäger
½ dl vatten
3 krm krossade vitpepparkorn
1 äggula
2 dl olja
1 dl finhackad dill

Lägg i inläggningssill i såsen och låt stå två dygn innan ni äter den.

onsdag 21 december 2011

Att önska orka färdigställa ett luciatåg




Mönster och bild från Hemmets veckotidning.

Jag vet ju att jag aldrig kommer att färdigställa ett sådant här luciatåg även om jag så skulle önska. Jag skulle möjligen bli klar med en av figurerna och sedan skulle resten bli liggande bland alla andra handarbeten. Men att önska att man hade mer pli på sig själv kan man ju göra. Jag tror Lilly skulle gilla att ha ett sådan på sitt rum nästa år. Vi får kanske fjäska med hennes mormor lite.

En annan tjej som verkligen har pli på sina "stickiga fingrar" är Ninni med bloggen Stickiga fingrar (fast dom virkar mest). Kolla in hennes virkade konstverk som de här virkade prinsessorna eller de här sötaste bebisstövlarna eller dessa figurer till sångpåsen. Och kolla in virktekningen på denna bebisfilt, vilket jobb!

Att ha jul i köket


Visst har jag jul i köket men jag har inga julgardiner. Och det grämer mig. Köket är det enda rum som jag gärna sätter upp julgardiner. Jag har tyg (se här)! Det hade jag redan förra året. Jaja, det blir jul i år ändå. Och så principfast verkar jag ju inte vara, för då skulle jag väl inte tagit in tulpaner redan innan jul. Tulpaner och semlor hör till det nya året. Eller vad har ni för regel??

Plåt-tomtarna är nog mina favorittomtar. Visst blev bilden rolig, en tomte mörk och en ljus fast dom egentligen har samma färg. Plåten är liksom vinklad, därför hamnade den mörka tomten i skugga.




Pepparkakshus och tulpaner. Crazy?

tisdag 20 december 2011

Att ge nötkräm till barnen



Foto: UNICEF


Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.


Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Att digga julmusiken

Vi spelar ofta musik. Barnmusik och vuxenmusik om vartannat. Nu är det mycket julmusik på både barn- och vuxenfronten. Oavsett om det spelas julmusik eller annan musik är Lilly snabb att springa fram till tv-bänken och dansa när det kommer låtar hon gillar. Och när vi åker bil, då är det en fröjd att se henne digga. Hon skakar på huvudet och skumpar upp och ned i stolen.

Här får ni se några av dagens danser. Missa inte fotarbetet. Det ni. Blir hon en dansare eller en dansare tro. Med en mamma som gillar att dansa gör det mig inget om hon vill såklart.

Om ni undrar varför hon inte är klädd beror det på att hon klär av sig nästan alla kläder nu för tiden. Hon gillar att gå i bara blöja. Tröjor drar hon ofta ned så de sitter som en kjol. Byxor och strumpor tar hon av sig. Pyjamas med tryckknappar knäpper hon upp och hoppar ur. Pyjamas med dragkedja ålar hon sig ur. Så på grund av att jag inte orkar klä på henne stup i ett eller orkar med dusterna som blir när jag försöker så går hon istället i klädd endast en body som hon inte lyckas ta av sig.

  
 Tryck på play-knappen för att starta. Höj volymen redan innan, annars är det lätt att missa när hon bankar "takten".

Att inta första skinkmackan

 Julskinkan redo för griljering.


Alltså, idag kunde jag inte motstå längre. Efter att ha griljerat den sista skinkan på förmiddagen blev det skinkmackor till lunch. Maken har kört tre skinkor i ugnen i helgen och idag lovade jag att bistå med griljeringen av den sista. Inte särskilt betungande men jag tyckte ändå att det var värt ett provsmak. Visst var det?! Eller är det att tjuvstarta julen??

Hur gör ni med er skinka? Det är första året vi gör skinka. Vi har kört dom i ugnen på 125 grader tills de fått en innertemperatur på 73 grader. Efter detta har vi griljerat dom med dragon och senap enligt Icas recept på Dragongriljerad skinka. Mmmmums kan jag nu säga. Mätt och belåten, nu är jag väl dessutom värd en tupplur tillsammans med dottern.


Smeten penslad. Visst blir det fint med dragonkryddan i.



 Ströbröd på. Redo för 17 minuter i ugnen.


Allstå, klar k l a r .


Och här är då lunchen. Med Jonnys senap på. Lilly tog några tuggor på min smörgås som "efterrätt", till och med hon gillar Jonny.