Kofta till liten och stor

Lurvigt fårskinn och kofta i Alpacka.

Första gången Lillebror åkte vagnen blev det värsta spyan men nu verkar han tycka att det gungar riktigt gott. Tror inte det berodde på vagnen egentligen den första gången utan mer på att vi inte visste hur han ville rapa/bajsa efter måltiderna. Man lär ju sig sådant där med tiden. Även om de inte pratar de små så lär man sig tyda deras signaler och förstå lite mer för varje dag vad de gillar och vill.

Här ligger Lillebror gott nedbäddad i mjukliften till vagnen. På en fårskinnsfäll. I en stickad kofta från mormor. Och även storasyster har fått en likadan fast en mörkblå som passar finfint till hennes röda Po.P.-väst. Perfekt eftersom vi p.g.a. missfärgning fick lämna tillbaka den rutiga tröjan som var tänkt till västen.

Mörkblå till storasyster och beige till lillebror.

 Pinnknappar som jag gillar. Lite gammaldags på nåt sätt.

  Träknappar är också en favorit.

 Upphängda på rådjursgalgar.