Det där med mat och signaler

Skriker kroppen efter Orangina så gör den. Smakar riktigt gott i 50/60-tals glasen.

Man skulle nog kunna tro att jag tänker skriva om Sveriges nationaldag eller nåt annat med sverige-tema, men så är det inte. Tanken är att jag ska babbla lite om det där med mat. Det där med mat och gravida. För det händer ju att gravida kvinnor får cravings, alltså får ett begär efter något särskilt att äta. Ett sånt där starkt sug så man inte kan vara utan det. Mina cravings är inte direkt starka, men de finns. Man har ju hört om kvinnor som skickat iväg maken när som helst på dygnet för att inhandla just det som kvinnan vill äta NU. Jag kan hejda mig, så än så länge har inte mannen behövt åka på någon extra inhandling pga detta. Men suget finns ju där och man kan fundera över vad det är som gör att det uppkommer. Det är lite det jag vill babbla om.

Ni har ju fått läsa både om min lunchcraving (åt förresten detta idag igen), min mellanmålscraving och min kvällscraving. Vad är det som gör att man blir sugen på vissa saker. Jag tror faktiskt att det är viktigt att lyssna på kroppens signaler. Då menar jag inte signaler som man själv bygger upp liksom, typ sockersug och sådan begär som uppkommer för rökare och alkoholister. Utan vad jag menar är de där signalerna som handlar om att kroppen säger vad den faktiskt behöver.

Det har ju gjorts tester på barn som visat att även om de bara äter kött ena dagen, pasta andra dagen och broccoli tredje dagen så under en period (minns inte om testet gjordes över en veckan eller två) får barnen i sig vad de behöver även om de inte äter av allt till alla måltider. Vi vuxna har ju förmåga att stoppa i oss mycket sånt som kroppen kanske egentligen inte behöver, och därigenom bygger vi upp t.ex. ett sötsug som egentligen inte är en sån signal som jag pratar om nu. Ett barn har ju liksom inte hunnit påverka/styra över sina signaler. Men även om man som vuxen dämpat dessa signaler med sug kan man enligt bland annat Auyrvedisk filosofi åter hitta dom och lyssna/äta det som kroppen behöver.

Just när man är gravid tror jag att kroppen signalerar extra starkt vad den faktiskt behöver. De första 12-14 veckorna hör jag till dom som inte äter så mycket över huvud taget. Jag försöker inta det som gör att jag inte kräks. Det brukar bli mest nyponsoppa, smörgåsrån och makaroner typ. Men sen kan jag märka tydligt vad kroppen vill ha. När jag börjar kunna äta igen brukar kroppen skrika efter citrus i alla former; apelsin, blodgrape, apelsinjuice, clementiner. Om jag äter godis så är det gärna surt som jag vill ha. Vilket jag nästan aldrig äter annars. Jag är en riktig chokladmänniska egentligen men inte under denna perioden. Jag har även haft en period denna gång då jag inte kunde vara utan salt lakrits. Lakrits äter jag typ aldrig annars. I lakritsperioden fick jag denna gång veta att mitt blodtryck var otroligt lågt. Kanske var det en signal till att försöka höja blodtrycket. Jag har även druckit massor av mjölk. Har vaknat mitt i natten och varit törstig och känt att det är just mjölk jag behöver. Tror ni kroppen signalerar om att bebisen behöver lite extra kalcium? Efter vecka 20 brukar jag komma igång och äta så gott som allt igen. I och med det märker jag att jag själv påverkar kroppens signaler. Ja, frågan är vad som är signaler och vad som är sug? I takt med att jag ökar sötintaget bygger jag upp ett sug; dvs mjölken kan omvandlas till glass-sug, apelsinerna kan omvandlas till apelsindricka o.s.v. Har ni märkt att er kropp skriker efter viss kost under graviditeten? Tror ni som jag att kroppen signalerar detta för att kroppen behöver det?

Min senaste craving som nog är ett sug jag skapat själv heter Orangina. Alltså, har ni smakat denna dricka?? Vid första anblicken ser det ut som en dålig kopia av Fanta men när man smakar förstår man att det är inte Fanta den ska efterlikna. Detta är liksom en apelsin-lemonad med lätt kolsyra. Sådär små kolsyrabubblor som inte hindrar från att dricka fort. Med en ren citrussmak som inte smakar konstgjort och som även innehåller lite fruktkött. Drickan innehåller varken konstgjorda färgämnen, smaksättare eller sötningsmedel. Det är ju en söt dricka, det ska man inte säga annat om, men konstigt nog får man inte en sån där otäck sockerhinna på tänderna när man druckit.  Och de smakar extra gott i de höga färgade glasen Strikt. Här kan ni se den tillhörande tillbringaren.

Nu är det helg och kylen fylld med Orangina. Ha en mysig fredagskväll!!