Glömda dagar

Lilly skriver:

Min mamma är bra tokig och glömsk. Hon har både glömt att fira bloggen som fyllde 1 år den 8 juni och även jag som fyllde 11 månader den 3 juni. Kanske kan det bero på att jag håller både mamma och pappa vakna om nätterna nu. Det verkar som om dom blir lite sega av detta. Hm, jag tror faktiskt att de tänker börja med någon slags "sov-metod" snart. Vi får väl se hur det går. Jag vill ju så gärna krama mamma hela nätterna. Eller inte hela men en stund i alla fall. Jag vill ju att hon ska komma och krama mig varje gång jag vaknar. Och för att få dom att vakna på nätterna måste jag ju skrika ganska högt, annars hör dom ju inte mig i mitt rum.

Ta kort kommer mamma ihåg i alla fall, så såhär såg jag ut på min 11-månadersdag. Jag försökte verkligen att visa alla mina tänder men den sjunde lyckades hon inte fånga på bild. Men den finns där. På höger sida om mina framtänder där uppe. Och snart är den åttonde påväg också.

Förutom att jag har fått fler tänder så har jag lärt mig att gå omkring ganska bra. Inte själv men när jag håller i gåvagnen eller i mammas händer kan jag gå riktigt bra. Jag har bra balans och ramlar sällan. Kanske beror på att jag är lite feg också. Jag böjer mjukt på knäna och sätter mig när jag känner att det blir ostadigt. Eller när mamma trilskas med att släppa min ena hand, då vill jag också sätta mig helst. Men hon ger sig inte. Verkar som hon vill att jag ska gå snart. Jag kan ju gå själv utmed väggarna. Räcker inte det.

Jag kan säga några saker som lampa (fast mamma tycker det låter som bampa). Mamma säger jag fint och pappa säger jag när jag känner för det. När mamma frågar om jag vill ha mat så smackar jag med munnen. Jag vet att gräsklipparen heter Agnus och jag kan mina leksaker. Jag vet precis vad mamma menar när hon ber mig hämta bland annat pippifågeln och dockan Julia. När det ringer på dörren så vinkar jag. Vinkar gör jag även när någon säger hej och hej då. Telefonen vet jag att man ska ha mot örat och ibland säger jag pappa när det ringer för han brukar ringa nästan varje dag från jobbet och fråga hur vi mår. Jo jag måste ju berätta att jag vet var min mage sitter, ibland lyfter jag till och med på tröjan och visar när någon frågar.