Tiomånadersdagen

10 månader och skrapsåren kommer i takt med de små stegen.

Idag på sin tiomånadersdag har Lilly varit på BVC för vägning och mätning. Mamman gissade helt galet avseende viktökningen. Jag hade hoppats på närmare ett kilo kanske (det var två månader sedan vi var på BVC) men istället visade vågen ynka 205 gram. 205 gram. Visserligen har hon fått en framtand som gjort väldigt ont och därmed är det nog inte så gott att behöva äta åttamånadersmat med bitar i. Så visst har det varit lite sisådär med lunch och middagarna de senaste veckorna. För vem vill tugga när man har svullet tandkött. Hon är ju heller inte stilla en sekund på dagarna. Knappt nätterna heller för den delen, hon både sätter och ställer sig upp i sömnen. Och med indragen nattamat (amningen) så är det egentligen inte så konstigt att hon inte gått upp så mycket i vikt. Vår BVC-syster var inte orolig och jag ser heller ingen anledning att oroa mig. Men att fortsätta med en skvätt välling (som hon ratat ungefär 29 av de 30-talet gånger jag erbjudit henne) på morgonkvisten, som de senaste två dagarna, ska vi försöka med. Och en tesked rapsolja i maten gör gott både för att det smörjer, ger nyttigheter och energi. 8005 gram väger hon nu och är 71,1 cm lång. Det går nog ingen nöd på min lilla tjej, för låren är himla gosiga ändå. Och vem vet, nästa vägning kanske hon redan tagit igen det. Nu när hon har blivit tio månader gillar Lilly att öva balansen. Hon står och hänger på fotpallen eller mot soffan och släpper korta kontrollerade stunder. Vad häftigt det är när man ser de där små liven stå helt rakt upp och ned för sig själva, om än bara några sekunder än så länge. Att dansa är en av favoritsysslorna och bland leksakerna har bilar kommit högt på topplistan de senaste dagarna. Läsa tidningar och riva bland bladen är också skoj. Hon har också lärt sig att hålla nappflaskan själv. Hon kastar huvudet bakåt och håller flaskan nästan helt uppåned. Att vinka är roligt. Så fort Lillys pappa sätter nyckeln i dörren här hemma efter jobbet så börjar hon vinka. Likaså på morgonen, när hon och jag sitter och äter frukost, börjar hon vinka när hon hör dörrklockan plinga. Då vet hon att pappa går till jobbet. Ja det finns många saker de här små lär sig. Nästan varje dag lär de sig något nytt. Och som förälder tycker man det är lika fantastiskt att följa deras utveckling oavsett om det är stort eller smått. Och ni kan gissa om jag smälter när jag frågar henne om vi kan gosa lite; då lägger hon sin kind mot min och håller sina små varma händer på min hals. Där skulle man kunna stanna tiden en lång stund.

Ynklig viktuppgång men gosiga lår ändå.