Sömn och sömnlöshet

Klockan 09:35, en rödgråten tröttis som äntligen tar sin förmiddagslur inomhus.

Min lilla vill helst somna utomhus i barnvagn. Ibland tycker jag det är konstigt eftersom hon de första veckorna i livet alltid grät när vi gick ut med vagnen. Men antagligen övade jag så många gånger att hon slutligen accepterade den och började gilla den istället. Igår förmiddag han vi bara köra ned från garageinfarten innan hon somnade :) Samma envisa övande är det nog som behövs igen, fast nu behöver vi öva på att hon ska somna inomhus i sin egen säng på dagtid. Men vi har trots allt gjort framsteg de senaste två månaderna eftersom jag inte behöver gå tre långpromenader om dagen. Nu går vi bara på granngatorna tills Lilly somnar sedan går jag hem och parkerar henne i trädgården. Det brukar oftast gå bra. Men jag vill ju att hon också ska kunna somna inomhus. Det skulle underlätta ibland när man är hos bekanta o.s.v. Tyvärr blir jag väldigt vek när Lilly blir sådär hjärtskärande ledsen, det är ju så svårt att låta henne ligga kvar i sängen alldeles rödgråten med så mycket tårar att till och med öronen blir blöta. Men idag laddade jag igång min envishet och tänkte att det måste ju gå det här. Jag har dessutom fått råd och pepping av mammavännen Frida som också har en dotter som precis som Lilly helst vill sova i en barnvagn, inte tar napp, vill tutta på nätterna men som nu lyckats lära sig sova inomhus dagtid. Det tog en timma för Fridas dotter första gången. Lilly gjorde som sin kompis och somnade också hon efter knappt en timma. Fast jag måste nog erkänna att hon somnade egentligen i min famn det allra sista... Kunde inte hålla mig från att ta upp henne då och då. Ser hennes sovstil inte förfärligt skön ut?