torsdag 24 januari 2013

All day fun









All day fun-tröjan passade bra just denna dagen som Valter började krypa på riktigt. 


Imorgon nio månader. Igår tog han sina tre-fyra första riktiga krypsteg. På knä, drog fram benen och flyttade samtidigt armarna framåt. Han har stått på alla fyra och gungat ganska länge men det där med armarna var nog lite lurigt att komma på. Men igår såg vi det både jag och Lilly. Precis när jag tittade på Lilly och skulle säga att hon skulle titta på Valter såg jag att hon redan uppmärksammat vad som hänt. Hon utbrast, "Mamma titta!! Valter kulte (kunde) krypa nu." Jag bubblade av lycka och glädje. För varje framsteg/utveckling barnen gör blir man så stolt på nåt sätt. Inte stolt på det sättet att dessa krypsteg skulle vara bättre på nåt sätt än några andra krypsteg, det är liksom ingen jämförelse. Man är bara så ytterst lycklig och går upp helt i stunden. Lika varm som jag blev av att få hem en huvudfoting häromdagen lika varm blev jag av denna händelse. Att man får vara med och uppleva detta, det är lycka och glädje. "Lycklig i hjärtat" som Lilly säger.

Det är lite svårt att krypa på golvet eftersom man lätt glider. Då och då tar Valter i så att han går upp på fötterna istället. Då kommer han inte så mycket framåt men det ser härligt ut. Ikväll körde han ål-tekningen igen. Förflyttade sig långa sträckor ända ut i hallen genom att åla och dra sig fram med händerna. Det är nog dags att sätta på kryp-knäskydden så han slipper glida mot golvet. Mattan är ju lättare.

Att ha bra lockbete när barnen ska lära sig krypa är viktigt tror jag. Valter har jagat den rosa björnen sen barnens farmor letat fram denna retro skönhet i sina gömmor. Maken hade alltså denna söting på sjuttiotalet. Alltså, vad kallas denna leksak? Har suttit länge nu och funderat på det. Ni vet en sån där som plingar och gungar när man nuddar vid den. Den snurrar och guppar och far. Ni kan nog nästan höra ljudet av den också tror jag på sista bilden va?!

Kläder: t-shirt och byxa från Esprit.

3 kommentarer:

  1. Visst är det helt fantastiskt! Att de liksom har drivet att utvecklas inom sig. Det är ju inget som vi måste visa dem eller locka fram egentligen, det finns ju bara där!

    Även om jag håller med dig om att vi kan stimulera utvecklingen på många bra sätt :)

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Så fint du skriver! Och så sant så sant! Tänk att man är så stolt över ens fantastiska barn! Va duktig Valter är och jag håller med, Eliah och Valter är som små kopior, lika söta båda två:)

    KRAM

    SvaraRadera