lördag 21 juli 2012

Ömma lår


Min pojk i små stjärnor.


Än är det några dagar kvar till de 25:e då lillebror blir tre månader men igår fick han redan sin 3-månadersspruta. Sprutor. En i varje lår. Och därtill öm och ont i låren hela eftermiddagen/kvällen igår. Lille pojk så ledsen han var till och från. Sådär ledset skrik ni vet, gråt. Med lite Alvedon gick febern ned till 38,5 och idag var temperaturen nere på knappt 38 utan Alvedon. Skönt att det inte blev något långvarigt av det.

Liten hade blivit hela 61,7 cm lång och vägde 5735 gram. Liten stor pojk. Min pojk i underbara mjukaste body med små stjärnor från Wheat som ni kan se här.

4 kommentarer:

  1. Vilken sööööööööööööötnos!!! Med glimten i ögat, vad månne det bli av honom när han bli stor:)))))

    Stöööööööööööööörsta kraaaaaaaamen aka

    SvaraRadera
  2. Sötpricken! Skönt att febern går åt rätt håll! Ville bara tala om att jag fortfarande läser. Har inte kunnat kommenterat på blogspot på länge av någon anledning. Men nu är datorn uppdaterad och jag tillbaka i bloggvärlden!

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Men gud så söt han är, tänka att han redan är 3 månader =)

    Tack så jätte mycket för dina fina ord. Jag vet att kvinnan är gjord för att föda barn men det känns ändå skrämmande att inte veta hur ont det verkligen kommer att göra. Men det kan gärna få börja göra ont snart så att man vet att bebisen vill komma ut till oss.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hej tjejen! Stora killen. Han är så fin.

    Harry väger endast 5,2 men är 63 lång. Däremot verkade han klara sprutorna bättre än Valter. Stackarn! Hoppas att det är bättre nu. H sover bra. Vaknar var tredje timma på nätterna, äter liggande (vi båda) och somnar om. Praktiskt. Härrom natten körde han äta varje timma och Gud så tröttsamt. Jag var helt paj på morgonen. Bloggen blir lite som mitt get-away. När jag får några sekunder för mig själv. Som du märker har det inte varit så ofta nu det senaste, men det är knappast lillemans "fel" utan resten av familjen som är hemma!

    Vet du , att det är första gången jag gör något utan ambitioner och krav på mig själv. Bloggen. Det är just därför det känns så kul tror jag. Men ditt beröm gör mig så himla glad. För hur man än vänder och vrider på det är ju bekräftelsen från läsare (alla dessa snälla människor) så himla härlig! :)

    De här första 3 månaderna har gått blixtsnabbt tycker jag. Vad tycker du? Man vill liksom hålla still tiden och njuta av alla spontana (medvetna och omedvetna) leenden.

    Stor kram
    /Anna

    ps. Några svar va? ;) och om jag har några extra tmmar på dygnet, nej, tyvärr inte. Men hittar du några i en så säg till. Mitt bästa tips att vinna mer tid är att undvika TVn. (och träning, fast det är väl inget bra tips?!)

    SvaraRadera